Kategori: familj

Efter frukost så drog hela familjen ut på en blåsig promenad! Ca fem kilometer stretade vi på innan vi var hemma igen. Tyvärr tror jag på intet vis att den där lilla promenaden rättfärdigade mängden tårta som sedan slank ner under eftermiddagen….

Min pappa bjöd på lunch i Eskilstuna så hela familjen Taikon knölade in sig i bilen och for dit. Gott på alla sätt och vis. Därefter bar det hemåt igen för ytterligare förtäring. Nu i form av stora kvantiteter tårta och bulle. Min mamma kom förbi och firades med tårta, blommor och triss. Inte heller hon blev miljonär idag. Resan får vänta.        Fördelen med enorma mängder fika är att ingen orkar äta middag. Mohahahaha, supermorsan slår till igen. Det blir rester för den som har plats kvar…. Själv ska jag nog gå ner och sätta mig på min morsdagsaltan och njuta av några solstrålar som, förhoppningsvis, når ner dit!

Skön söndag på er!

Måndag. Japp. Bara att hålla i hatten, hoppas på det bästa och köra igen…. Milo slog till på en liten febertopp igår eftermiddag och är hemma med Andy idag. ♥ Jag hoppas det är snabbt övergående…. Tur i oturen är väl i så fall att han höll sig frisk och pigg i lördags. Alltid något!

Ledigheten fortsätter. Hur underbart? Fantastiskt jäkla skithärligt!

Idag har jag pausat familjepåskfirandet och tog en avstickare in till min bff för lite kaffe och snicksnack. Extremt välbehövligt… Nu är jag hemma igen, batteriet laddat och redo för att hantera ytterligare en av helgens 347 syskonkonflikter! Lillebror är en riktigt fredsmäklare och familjens diplomat. ”ja ska försöka prata med henne” sa han igår när E2 stormade ut arg som ett bi. Just då var det nog jag som var föremålet för ilskan annars är det oftast E1 som är den utlösande faktorn. Idag matade Mille Elvira med en chokladbit för att trösta henne i en annan konflikt. Alla sätt är bra! ♥ Alla vet ju att choklad botar det mesta.

Just nu ser jag mest fram emot sista delen av Breaking Dawn på TV. Den filmen och känslan av att inte ha någon tid att passa imorgon heller. Perfekt avslut på ännu en ljuvlig ledig dag. Underbart! Men först lite tacos, lite film, lite städ och totalt tabberas på påskäggen. Idag ska allt ätas upp. Imorgon ska det vara tomt i vartendaste litet ägg!

Jag fick med mig E1 på en liten skogspromenad i förmiddags. Första gången på länge (vääääääldigt länge) som jag utför något som ens kan liknas vid motion. Nu när livslusten vaknar i takt med att dagarna blir längre och ljusare så kanske det finns hopp om fler promenader framöver! Skönt var det i alla fall!

Nu lite städ och äggplundring!  Milles nya turlesmössa. Skärmen är typ längre än Milo men han gillar den och det är ju huvudsaken! Han får dessutom plats med ombyteskläder och matsäck bak i ”hänget” på mössan.. Hahaha!    

Trots en (hel) del syskontjafs, lite snö och alldeles för mycket godis så har det varit några riktigt härliga dagar…. Jag älskar dessa långhelger och jag Ä♥L♥S♥K♥A♥R det faktum att det fortfarande finns en hel del kvar att njuta av!

Efter att ha gått upp kl 06.15, fått två trötta storbarn till skolan, jobbat åtta långa timmar i relativt högt tempo så längtade jag verkligen hem….ända tills jag klev innan för dörren. Eller snubblade in är kanske den mer korrekta benämningen. Tusen prylar, skor, böcker, väskor, barnvagn, bilbarnstol, vantar, strumpor och jackor huller om buller i hallen. Resten av huset var i ungefär samma skick och jag ville helst vända i dörren och åka igen…. Men det funkar ju inte riktigt så utan det vara bara att bita i det jävligt sura äpplet och påbörja kvällskiftsarbetet med att röja, dammsuga och laga mat. Ägnade väl två timmar åt sanering av det värsta. Det ser dock fortfarande förskräckligt ut i hallen. Det orkade jag inte ta tag i, jag släckte lampan och bestämde mig för att ignorera eländet tills imorgon.

Sånt här gör mig på så sjukt dåligt humör och det gick naturligtvis ut över barnen. Worst Mom Ever. Andy hade dragit strax innan jag kom hem. Antagligen tur för honom. Jag fick så småningom be om ursäkt till ungarna för mitt minsta sagt usla humör men då var det liksom redan för sent. Kvällen förstörd och jag överväger nu att gå och lägga mig innan nio innan jag gör mig osams med någon mer.

Jag vill komma hem till dämpad belysning, färdig middag, tänd brasa och ett skinande rent hem. Antagligen lättare att vinna två miljoner på Lotto.

Det är såna här kvällar jag kan SPY på alla sociala medier där man pytsar ut bilder på sina perfekta hem och välartade ungar –  ”Mina fina skatter i sina nya tröjor från Ralph Lauren. I bakgrunder ser ni min fantastiska vas från Svenskt Tenn som är fylld med krispiga häääärliga vårtulpaner”. BLÄÄÄÄÄK! I vanliga fall stör jag mig inte på sånt men ikväll vill jag elda upp krispiga vårtulpaner och kasta vasen i väggen.

Imorgon ska jag starta dagen med att få en trotsig treåring till tandläkaren (rutinkontroll)…. Yeaahhh, wish me luck!

Det här med fredagsmys alltså. Vi har lite olika uppfattning om det i min familj. För mig är själva omgivningen och stämningen MINST lika viktig som godsakerna. Resten av min familj fokuserar rakt av på det ätbara. Jag vill plocka undan, rensa bort leksaker, puffa kuddar, tända ljusen, släcka taklampan, tända brasan, duka fram, förbereda och sen sätta mig ner och….njuta. Resten av taikonfamiljen ylar ”CHIPS”, kastar sig fram bland legobitar och gammal smutstvätt, slänger sig ner i soffan med PET-flaskan i ena handen och chipspåsen i andra. Sen äter de. Tills allt är slut. Själv springer jag omkring med tändaren och försöker frenetiskt få till ”lite stämning”…. Fördelen är ju att när jag är klar så är chipsen i princip uppätna. Mindre kalorier i mamma liksom. Nackdelen är att vi är sjukt osynkade och mitt mys startar 45 minuter efter att deras är slut. Hahaha, i-landsproblem!

MEN. Idag var det bara jag och lillgrodan hemma och jag hann både plocka, städa och tända ljus innan Milo kom på att det var fredag och möjligen kunde vankas lite godsaker. Sen åt han ett par chips, drack en klunk dricka och somnade på soffan. ♥ Nu finns det alldeles för mycket chips kvar till mig istället – aldrig är man riktigt nöjd!

Hoppas ni har en alldeles fantastisk fredagskväll, med eller utan mys och synk!

Vilken dag. Rivstart i natt med lite gammal hederlig magsjuka följt av en hel del gäspande och allmän ynkedom från lilla Vickevira hela dagen. På eftermiddagen dundrar E1 hem, han är pigg och glad och bestämmer sig för att åka störtlopp nerför slänten med ett par gamla längdåkningsskidor han hittar i boden. Eftersom han är lite osäker på hur han ska få skidorna att fastna på skorna så bestämmer han sig för att tejpa fast sina skor med silvertejp. Ja, ni hör ju… Vad kan gå fel?

Tydligen allt. Inte helt oväntat höll ju hans tejpade bindningar inte speciellt bra så han voltade ner för slänten så både skidor och stavar flög all världens väg. Han har ju fysik som en liten apa/katt och landade på fötterna. 🙂 När han sen kom in så upptäckte han att han tappat sin telefon. Som naturligtvis var satt på ljudlös. Det slutade med att vi gick runt på tomten, följde hans skidspår och ringde och ringde till hans telefon. Sen stod vi blixtstilla och lyssnade. Tillslut, mitt i backen (där han voltat) så kunde vi lokalisera ett surrande ljud. Vi grävde, ringde, lyssnade och grävde lite till. Rätt som det är känner jag att det vibrerar under min fot. Voila – där låg den stackars ajfånen nertryckt i snön. Nu försöker vi rädda vad som räddas kan genom att låta telefonen bo i rispåse ett par timmar. Det går att ringa till den men ljudet i luren var det lite si och så med… Jag vet inte ens om det fungerar med ris men har för mig att riset ska dra ut fukten? Hahaha, ingen aning men vi försöker i alla fall….

Milo sov inget på dagen utan slocknade istället redan klockan sex. Rätt som det är tippade han i soffan, då satt han och sov rakt upp och ner. Han lär vakna klockan fem imorgon bitti. I bästa fall. I värsta fall vaknar han klockan 23 och spyr. Fyyyyyyy. Än så länge är alla andra pigga och krya men vi får väl se hur det går i natt…. Av någon anledning känns det som magsjuka ofta kommer smygande nattetid?! Det känns som den där boken av Agatha Christie ”Tio små negerpojkar” – en efter en faller vi av under natten som kommer! HJÄLP!

Andy, han är på hockeymatch i Trångsund och slipper sjukstugan i Åsby ett par timmar. Bort från bacillerna, skönt för honom.

Så livet i sjukstugan goes on och patienten Elvira har nu fått sällskap av patienten Ajfån. Vi får väl se hur det ser ut imorgon….

Hehehe! Tyvärr tror jag inte att en liten magsjuka tar mig till min målvikt och jag är hellre rund och frisk än kräksjuk och (tillfälligt) smal!