Fick ett klipp av en kollega…. Förstår inte vad han menar? Misstänker dock att han kanske tycker jag snackar en hel massa rappakalja i kombination med sjukt (dålig) humor? Hehehe!
Beslutet är fattat!
Så dramatiskt som det låter är det kanske inte men det har ältats en hel del fram och tillbaka idag. Det gällde jobb eller rättare sagt ett erbjudande om nytt jobb för Andy. Efter att listat för- och nackdelar mot varandra ett antal gånger och sen ett par gånger till så tog han i alla fall beslutet att stanna kvar där han är idag. Skönt. Nu kan vi släppa det. Angenäma problem i och för sig.
På jobbet är snurrar det på hiskeligt snabbt. Så där så man ibland måste fästa blicken i taket, ta några djupa andetag och ladda om batteriet. Prioritera. Igen. Fokusera, prioritera och hålla 32 bollar i luften samtidigt. Men det går. Mest tack vare fantastiska arbetskamrater, såna där som får en att känna det som om man faktiskt tillbringar hela dagarna med vänner. Inte bara påtvingade arbetskamrater utan faktiskt vänner. Såna man vill umgås med fastän man inte måste. Det är dessa vänner som gör att man stannar kvar och klamrar sig fast när karusellen snurrar snabbare och snabbare.
Nu har lugnet lagt sig i det lilla huset vid vägens slut. Brasan sprakar, stearinljusen fladdrar och jag bloggar medan Andy tittar på hockey. ALLT är sig alltså precis likt!
Imorgon är det tydligen torsdag? Hur gick det till? Jag kan svära på att det alldeles nyss var måndag. För en sisådär sju minuter sen. Galet. Antar att det har med den där karusellen att göra.
Nu tigga till mig lite massage. Sen sova.
PS. Är du en finsktalande administratör som gillar att hänga med goda vänner hela dagarna, åka karusell i hiskelig fart samtidigt som du jonglerar några bollar? I så fall har vi en plats åt dig på kontoret i Strängnäs! Gott kaffe, trevligt sällskap och högt i tak utlovas! Läs mer HÄR!!
Bjud mig på fest, NU! Tack…
Jag vill gå på FEST. Inte bara ut på krogen utan på en rolig och uppstyrd fest med fantastiska vänner, bra musik och lite gott att dricka. Vem tar ansvaret för att styra upp och bjuda mig på en sån fest? Bröllop går också bra! Maskerad också. Fest utan middag – helt OK. Fest med middag – toppentoppen. Jag vill få inbjudningskort i brevlådan, jag vill längta, förbereda mig, fnissa, gå till frissan, sola lite, grubbla över kläder, skor, smink, hår, present. Jag vill ha något att se fram emot. Jag vill partaja med bästa vännerna hela natten, skutta runt på dansgolvet (som om jag vore 20 år igen) och sjunga med i någon gammal E-type-dänga.
Jag vill dricka goda drinkar, terrorisera DJ:n med hundra olika önskemål om nästa låt och bara HA KUL!
Födelsedagsfest 1 – då var det Linn & My som fixade partyt. I oktober samma år stod jag och Cissi för en 40-årsfest och även Bäcken anordnade partaj den sommaren. I december var vi på fest med Frank Wagner 😉 Det var tider det…ett bra partyår! Mer sånt! Det är dags nu!
Nå, vem ordnar detta? Vem? Vem? Vem?
Varför bloggar jag?
Det kan man verkligen fråga sig. Många i min omgivning tycker det är rätt nördigt att blogga. Särskilt när man liksom bara är en vardaglig småbarnsmorsa från landet. Gudarna ska veta att det inte händer speciellt mycket kul i mitt liv. Inte så mycket meningsfullt att dela med sig av liksom. Dessutom är ju min blogg på intet sätt nischad utan mer en allmän vardagsbetraktelse. Tanken med bloggen var ju från början, som en del av er vet, bara en förströelse när jag var gravid med Milo. Jag väntade och längtade och skrev till en början bara för mig själv. Delade inte bloggen med någon, det var bara en dagboksanteckning på nätet. När jag sen väl släppte bloggen fri, för ca 2,5 år sen, så var tanken att nära och kära skulle kunna följa Milo och hans utveckling. Sen har det hela rullat på. Jag har faktiskt bloggen att tacka för ganska många roliga saker. Nya kontakter, krönikan, möjligheten att få prova på vissa produkter och en chans att ordbajsa fritt precis som jag vill. När jag vill.
Ibland är jag less på det. Less av den anledningen att jag känner att jag ”måste” att blogga flera gånger per dag. Jag tycker själv det är skittrist med bloggar som uppdaterar en eller ett par gånger i veckan. Då tappar jag intresset direkt. Ibland flyter det på fint och ibland tar det tvärstopp och jag blir bara trött på mig själv. Äta, sova, jobba – vem bryr sig om sånt? Ibland så less att jag överväger att sluta. Men jag vet inte om jag skulle klara det. Bloggen har blivit en del av mig och att inte skriva skulle kännas väldigt märkligt. Konstigt det där. Man kan inte leva med den men inte heller utan den.
Jag tragglar på ett tag till och jag är tacksam att ni åtminstone är ett gäng som tittar in här varje dag. Jag skulle nog lägga av direkt om jag märkte att ni droppade av en efter en. 😉
Blir galen på mig själv!
Ahhhhrrrhhgggg, ungarna bråkade om paddan och jag tog den och i ren ilska bytte jag kod och sa ”Ha, nu kan ni inte använda paddan längre. Slutbråkat”. Tyvärr så var jag väl så uppe i varv när jag bytte koden att jag nu inte ens kommer ihåg det själv…. Jag. blir. galen. Nu är paddan avaktiverad och jag har försökt alla möjliga kombinationer utan framgång. Hur kan man glömma en kod 30 sekunder efter att man ändrat den. Helt sjukt.
Nu får jag vänta hur länge som helst mellan varje försök och snart har jag väl låst paddan för gott. Orkar inte med mig själv. Surfar efter hjälp och får upp en massa rappakalja om att försöka synka med Itunes och återställa till fabriksinställningar??
Nåja, bara att gilla läget och vänta 60 minuter till och sen göra ett nytt försök….
När jag kom hem så fortsatte vi firandet av E1 med tacos och kladdkaka! Han fick lite fler presenter, en bok, en deo, en necessär, lite kläder och en keps! Kepsen beställde jag i förrgår kväll så det var snabb leverans på den! Jag tror nästan han blev gladast för kepsen. Den satte han på sig direkt och den sitter fortfarande kvar!
Jag har träningsvärk i hela kroppen. Skönt och jobbigt på samma gång. Nu ska jag försöka hålla igång hyfsat så inte latmasken biter sig fast för gott!
Nu räknar ner minuterna till nästa (misslyckade) försök att komma in i paddan. Sen lägga barn!
Vad tycker du?
Jag har stora problem med att välja… Velar fram och tillbaka, fram och tillbaka!
Vad tycker du? Björn Borg eller Ray Ban? (BB till vänster och RB till höger)
Loading ...Kvalificerat GNÄLL!
Ok. Varning för gnälligt inlägg.
1. Jag toppar min feberfrossa, vidriga hosta och mitt snorande med lite halsont också. Jag har liksom inga ord över hur jäkla less jag är på att vara sjuk nu. Det är som att min kropp sagt upp sig och immunförsvaret packat och åkt på långsemester över vintern. Alla jäkla baciller som driver förbi hamnar tydligen hos mig. S K I T.
2. Mina ögon svider eftersom jag är sjuk men jag har ju inga glasögon sen de gick i tusen bitar så jag sitter här med linserna fastklibbade i ögonen och morrar för mig själv. Att ta ut linserna innan jag ska gå och lägga mig är liksom inget direkt alternativ eftersom jag är blind som en fladdermus.
3. Jag är inne i den värsta fulperioden ever. Tror aldrig jag känt mig så eländigt ful som jag gör just nu. Vinterblek, glåmig, svarta ringar under ögonen, rynkig, överjävligt ful i håret och gammal i största allmänhet. Jag behöver en brutal jäkla make-over alternativ livstidsprenumeration på botox och restylane.
Färdiggnällt. Nu ska jag gå och lägga mig och förhoppningsvis vakna pigg, snygg och fräsch. Eller jag nöjer mig med pigg. Eller vaknar. Ja, så blir det. Jag är glad om jag vaknar helt enkelt.
Att vara ensam.
Jag älskar egentligen att vara ensam, skulle till och med kunna kalla mig något av en ensamvarg. Men att vara ensam är bara härligt när det är frivilligt och självvalt. Just nu är jag inte ensam av fri vilja direkt men jag vet att det är tillfälligt och redan imorgon invaderas huset av storbarnen och då ska gudarna veta att ensamheten är över. Just eftersom jag vet att det är tillfälligt så tänker jag njuta, njuta varje minut av lugnet och tystnaden. Möjligheten att vara 100% självisk och bara göra exakt VAD jag vill NÄR jag vill! Jag tror alla som har barn känner igen sig och inser vilken enorm lyx det kan vara. Jag är ensam hemma. Bara en sån sak. Hur ofta händer det att en vuxen småbarnsförälder är ensam hemma? Jag vet inte, kan räkna antalet gånger senaste 5 åren på ena handen tror jag. Det händer liksom bara inte.
Idag kom jag hem, öppnade kylen. Stängde den igen. Öppnade frysen. Stängde den igen. Sen bestämde jag mig för att två rostade low-carbbröd och en kopp rykande varm chai latte skulle bli min middag. Perfekt. Förvisso blir det ingen matlåda på det men eftersom jag känner mig lite wild and crazy här i min ensamhet så struntar jag i det. Smörgåsar, te, Pepsi Max och några rutor mörk choklad blev alltså dagens kvällsmat. Lovely.
Har hunnit med att titta på gårdagens avsnitt av Paradise Hotel, Skypa med Milo och Andy, läsa Hem Ljuva Hem och måla naglarna. Nu laddar jag för att gå till sängs med en padda och en MC-hunk. Sämre kan man ha det! Nedräkningen fortsätter…. Snart återgår allt det det normala här hemma och vet ni, det är ju alldeles underbart det med!
Något mer jag roat mig med under kvällen är att skifta håll på köksbordet… Vi har ju beställt ett nytt bord och jag är osäker på vilken ledd vi ska ha det på. Köket är ju för litet hur man än bär sig åt men det blir väl ett problem när bordet väl levereras. Det kan knappast bli värre i alla fall. En ny lampa (älskar iofs min ljuskrona men behöver något som ger lite bättre ljus) och en ny matta ska på plats också men vi börjar med bordet, resten får falla på plats vartefter!
Slapprapp drar igång!
- Dag 1 i ”Från slapp till rapp”-utmaningen.
- Dag 2 i nedräkningen tills Milo och Andy kommer hem
- Dag 8 i mitt nya omtag med kosten.
Mycket dagar att hålla reda på! 🙂 Invägning har skett och idag sparkar vi alltså igång ”Från Slapp till Rapp” – den utmaning som handlar om träningen! Kosten är den andra biten. Där återvänder jag till min egna liberala variant av LCHF. Vi får se var det slutar. Jag känner mig just nu ganska motiverad till både kost och träning. Träningen är nästan värst, dessa mörka månader lockar sängen och soffan mer än träning men det är bara att bita ihop. Här hoppas jag att slapprapp ska kunna motivera mig en aning mer än vad jag hade gjort på egen hand…
I övrigt kör vi en helt vanlig torsdag här på kontoret. En lång transportsträcka mot fredagen… Snart är den här!
Tveksam till att jag får till brösten så där genom träning men man kan ju hoppas…hahahaha!
Slut på lyxen…
Nu är den där j*kla vardagen här. Slut på röda dagar och en massa härlig ledighet med familjen. Jag är lite extra bitter för att Andy och Milo åker snart, mammahjärtat är lite ömtåligt och bultar hårt i bröstet. Det kommer gå bra. Självklart kommer det gå toppen. Vi kan skypa, ringa, messa. Det blir bra.
För att hålla nerver och nojjor i schack så hade jag tänkt att träna mig igenom dessa två veckor, just nu är jag förkyld så vi får väl se hur det blir med det där jäkla tränandet… Har bokat upp lite dejter under veckorna i alla fall för att få tiden att gå. Först ut är ”Från slapp till rapp”-gänget som ska ses här på onsdag och gå igenom riktlinjerna för den lilla utmaningen. Juniorerna mot trötta 40-taggare. Det blir intressant.
Helgen går åt till innebandy och ridning och sen är det vardagsvecka med storbarnen och då lär tiden rusa iväg (hoppas jag). Sen blir det lite tjejmiddag och vips så är de (nästan) hemma igen. Jag har också tänkt avsluta Sons of Anarchy under dessa två veckor… Drygt två säsonger kvar så det kan bli lite tight men I can do it. Får väl gå och lägga mig med paddan vid sjutiden varenda kväll!
Jag hoppas vi hinner med en fastakur under dessa veckor också, vi väntar på det tredje fastapaketet innan vi kan starta men så snart den kommer så kör vi igång med det lilla experimentet också! 🙂
Nu avrundar vi ledigheten med lite sex och sprit – inte för egen del dock – utan det är Paradise Hotel på TV igen. Som jag längtat 😉
