Glöm inte att köpa en ny pincett imorgon…
Är det lördag så är det!
Hemma efter en heldag i julshoppingens tecken. Skulle bli julklappar till barnen men slutade med julklappar åt oss i stället, mest åt Andy. Men det var han verkligen värd! Jacka och ett par varma skor. Vintern verkar ju vara här för att stanna ett tag…. Själv köpte jag faktiskt en tröja till mig. Möjligen inget jag direkt behövde men jag var värd det i alla fall tycker jag 😉 Bild kommer.
Vi köpte också en ny fjärrkontroll till TV:n eftersom Milo tuggat sönder några knappar på den gamla. TextTV fungerade inte (gjorde inte mig något, tvärtom ganska skönt men Andy insisterar och menar att den är snudd på livsnödvändig) och sen var det någon annan knapp som ställde in bredd/höjd på bilden som han dregglat/gnagt sönder. Detta har resulterat i att vi bara sett den övre delen av textningen på vissa program den senaste tiden. Något mer störande. Nu är det löst i alla fall.
Just det. Jag tror vi nu officiellt kan säga att Milo kan gå. Nu traskar han utan problem omkring här inne och börjar få lite hum om hur man vänder och parerar mattkanten också. Fortfarande kryper han en hel del men han KAN gå om han bara vill.
Nu soffläge. Sen mer soffläge med mina vänner julskinka och Pepsi Max. Har visst en bit ost i kylen och några lussekatter i brödskrinet också. Är det lördag så är det…
Lunchen åt vi på MAX, jag åt en mupp-burgare (som A säger). Han skäms en aning varje gång jag beställer den. 🙂
Min nya tröja invigdes idag också. Grönt är skönt!
Googla uttråkad…
Googlar man på uttråkad så kommer banne mig en bild på mig fram. Inte långt i från i alla fall. Jag dör tristessdöden här hemma. Har ingen inspiration att göra någonting heller. Går bara och tittar i kylen vart tredje minut. På hela den här veckan har jag inte haft någon bil och bara varit inne i stan en timme i måndags när jag åkte till gymmet och tränade. Satt förvisso fast i bilen i 50 minuter igår också men det räknar jag knappast som någon lyckad utflykt. Jag umgås med barn 24/7 och håller nog på att bli galen. På riktigt.
Andreas har match ikväll också och kommer väl hem mitt i natten någon gång. I morgon är det fredag och då har han julbord med sitt jobb så då lär jag inte se röken av honom heller…förutom när jag får agera taxi och köra honom till Eskilstuna.
Underbart. Ursäkta mig, nu ska jag gå och dricka lite mer bitterdricka, äta pepparkakor och nojja för att jag blir tjock i samma takt som jag dör utttråkningsdöden. Jävligt snabbt alltså.
Du har ju alltid….
Hemma igen efter Elviras utvecklingssamtal (allt var bara bra) och sen en tripp in till stan för att kompletteringshandla lite inför kvällen. Nu har brasan tänts, lillgrodan sover och jag har precis hetsätit lunch. Ska man kunna lyxa med lunchen framför TV:n så måste man passa på när Milo sover och man kan nästan sätta en slant på att han vaknar i samma sekund man sätter ner tallriken på bordet. Därför har man en tendens att kasta i sig maten när han väl somnat. Men idag hade jag tur, han verkar sova vidare en stund till…
Häromdagen tittade Andy på mig och konstaterade ”du har ju ALLTID de där jeansen på dig…” De där jeansen är naturligtvis mina Pleasejeans. Och ja! Jag har alltid jeansen på mig förutom när jag, mycket motvilligt, måste tvätta dem. Men det är ju ett gott betyg antar jag? Att jag vill använda dem så mycket? Dessutom kostade de ju en mindre förmögenhet så det är väl tur att jag nöter på dem så jag får ordentlig valuta för pengarna!! Jag skulle gladeligen ha ett par i varje färg. Till våren blir det definitivt ett nytt par av något slag!
- ”Du har ju alltid de där jeansen på dig…”
- Lillgrodan hoppade in i bild!
Storm, regn och soffhäng!
Idag har jag inte varit utanför dörren….eller jo, nu ljög jag. Jag har hämtat ved och tog bilen (!) till brevlådan för att ta in posten. Det regnade och blåste storm, Milo skrattade hela tiden. Lite oklart exakt vad som var så roligt. Möjligtvis hans mammas frustanden och pustanden. Väl hemma igen låste vi in oss i vårt lilla hus på bergets topp/vägens slut och ägnade resten av dagen åt att betrakta regnet utanför och lyssna på stormen som ven runt husknuten.
Imorgon måste jag ta mig ut, storm eller ej. Utvecklingssamtal för E2 på förmiddagen. Framåt eftermiddagen kommer Milos faster J på besök så vi måste väl handla lite också. Jag skulle ju egentligen ha klippt mig också men det blev flyttat till på torsdag. Även frisörer måste vabba ibland. När det gäller frisyren så blir det väl samma lika som sist men ännu lite kortare tror jag…. Några cm kortare för varje gång, snart är jag snaggad! 😉 Tycker det är sjukt snyggt med lugg också men jag vill inte vara en härmapa så jag får nog låta bli!
Alltid lika kul att kolla på frisyrer på nätet, sen är väl varje kändisfrisyr resultatet av två stylister, en frisör och 3 timmars jobb men det är ju en annan sak… 🙂
Förra året så här dags färgade jag håret mörkt, typ svart… Kan tycka det ser rätt OK ut på bild så här i efterhand men njaaa, det var aldrig riktigt ”jag”.
Känsliga läsare varnas!
Mycket läskigare än så här blir det nog inte på Halloween…. Milo skrattade iofs så han höll på att trilla omkull! Nu är det läggdags, imorgon ringer klockan innan tuppen gal. Innebandy i Flen – jippie!!
Vill man vara fin får man lida pin!
Face Off, det var ju min förmiddagsaktivitet det! Fick en ansiktsbehandling i födelsedagspresent av min kompis Veronica och inte vilken behandling som helst utan en kemisk peeling… Jag älskar ju såna här saker; krämer, behandlingar, serum, masker, peelingar! Jag hör vad ni tänker nu: 40-års kris… Tyst på er! 🙂
Jag ska inte gå in på detaljer (för de har jag ingen aning om) men det penslades på någon slags smet i ansiktet som sen fick sitta kvar i 4 minuter. Det låter inte länge men när det sticker och pyr lite varstans i ansiktet så är man rätt nöjd när de där fyra minutrarna har passerat. 🙂
Jag tycker inte det gjorde speciellt ont, på en smärtskala ca 3 av 10 kanske?! Tydligen är det där lite olika, en del tycker det är extremt obehagligt (vill man vara fin får man lida pin) och andra känner knappt av det. Innan jag gick därifrån så piffade V till mig lite så jag får väl se hur det ser ut när jag tvättar bort sminket men än så länge är det nog ingen fara…. Får väl se om ansiktet ligger på kudden imorgon när jag vaknar! 😀
Kan väl inte påstå med bästa vilja i världen att jag ser ut som 20 år men en rejäl uppfräschning känns det i alla fall som. Jag försökte ta ett foto så ni skulle få se hur fint det blev men, som vanligt, så gick det åt pipsvängen….
Diagnos: allergisk mot ljud
Jag har diagonstiserat mig själv idag. Jag är ljudallergiker. Helst skulle jag vilja ha helt tyst omkring mig hela dagarna. Det är ett evigt surr dygnet runt känns det som. Ungar som ylar, slåss, skriker, pratar och sjunger. TV som skrålar och leksaker som piper och spelar. Total tystnad är min bästa vän, väldig sällsynt men alldeles underbar!
Jag borde kanske uppmuntra sjungande barn men känner mest för att plocka fram silvertejpen alt stoppa en tubsocka i munnen på dem…. Tysta leken är min favoritlek här hemma, tyvärr varar den ALDRIG i mer än max 7 sekunder åt gången.
När jag är hemma själv (ehhh, typ aldrig) eller när jag är ensam hemma med en sovande Milo så sätter jag ofta TV:n på ljudlös eller stänger av den. Jag lyssnar sällan på musik förutom när jag tränar. Mitt huvud känns överbelastat av alla ljud. Blir bara störd och irriterad och tappar all koncentration när det låter överallt. Ute på stan eller när jag är med mina vänner är det inget problem, det är här hemma som det slår över helt.
Hahaha, är det normalt att känna så här tror ni eller borde jag söka hjälp?
Elvira är ju galen i att titta på TV och jag kan fan drömma mardrömmar om vidrig vinjettmusik till en massa serier på Disney Channel…. Måste fixa en TV åt henne i ett annat rum (har iofs inte så många att välja på) innan jag blir knäpp(are) än vad jag redan är!
Penntricket, bröst och lyktstolpar…
Alltså, ärligt talat… Det här med brösten efter unge nr tre är ju en historia för sig. Jag har inga problem med att brösten blir mindre och mindre men det är inte kul att behöva fiska upp de små men ack så lååånga stackarna nere vid naveln…
När jag var yngre så brukade man prata om ”penntricket” – dvs klämma in en penna mellan bröst och ”kropp” och se om den satt kvar. Satt pennan kvar då hade man per definition hängbröst. När man var ung så var det där ju inget problem… Nu för tiden kan jag få en lyktstolpe att hänga kvar lätt som en plätt.
Vad göra? Att operera brösten känns meningslöst. Som att kasta pärlor åt svin typ. Varför skaffa schyssta tuttar när resten är renoveringsobjekt? Som att sätta in nytt kök i fallfärdigt torp. Meningslöst. I och för sig kanske en D-kupa gör att ingen lägger märket till något annat än just brösten? Nödlösning. Jag lär nog helt enkelt få förlika mig med tanken på lyktstolpen…
Bilder lånade från http://karincasimirlindholm.blogspot.se/
OK, jag har fattat nu….
Påminnelserna om denna milstolpe bara ramlar in från olika håll. Jag har fattat.
Jag. Är. Gammal. OK!
