Jag får inte ihop vardagen. Andy drar ett jättelass och gör hur mycket som helst här hemma men trots det får vi liksom inte ihop det. Tomten ser ut som SKIT rent ut sagt. Grannarna går med nagelsax och ansar gräsmattan, ligger på alla fyra och plockar barr för hand… Här ligger grenar och stubbar kvar sen vi/grannen kapade en massa träd, gräsmattan är inte klippt på över en månad, det ligger fullt med skräp som ska till kvitten utanför. Ogräs överallt, löv och bråte i drivor. Ungarna cyklar ligger alltid i vägen, vattenslang att snava på vart man än går. Bilar, innebandyklubbor, mål och bollar vart man än vänder sig. Två skitiga bilar parkerade på grusplan. Då snackar vi bara utsidan.
När man kommer in, kanske borde säga OM man kommer innanför dörren, så möts man av ett helt sjukt skoberg. Trots skohylla med plats för åtminstone 10-12 par skor så ligger det MINST ytterligare 10 par direkt innan för dörren. Skolväskor, gympapåsar, läxböcker, kepsar, tröjor och post släpps på ungefär samma ställe som man sparkar av sig skorna. Skoberget byggs på med kläder och väskor….
Oavsett hur många maskiner tvätt vi kör så är tvättkorgen alltid full, torktumlaren går varm minst 2 per dag. Torkställningen bågnar under tyngden och tvättkorgen med ren tvätt som ska vikas och portioneras ut i garderoberna är högre än Mount Everest. Diskmaskinen jobbar lika hårt som torktumlaren med ungefär samma resultat. Den töms för att sen fyllas på omgående med en ny omgång. Smulor, brödpåsar, påsklämmor, flingpaket och hushållsrullar trängs med vällingpaket och nappflaskor.
Kläder slängs på all ledig yta, stolar, golv och bord. Städar man på Milos rum så går han efter och plockar ut allt igen. Storbarnens rum orkar jag inte ens försöka hålla efter. En tornado har gått loss på ovanvåningen och plockat fram och vält ut att som kan vältas ut… Helgens chipsorgie i soffan sprider sig ner bland kuddarna och ut på mattorna.
Sen ska läxor göras, gympapåsar packas, kläder strykas, mat lagas och sen har man visst ett heltidsjobb att sköta också. Att vara kvälls- och morgontrött hjälper inte heller till. Jag orkar inte gå och plocka fram till klockan 23 på kvällarna, då vill jag sova.
Jag. får. inte. ihop. det. Hur lyckas alla andra? Jag kan leva med lite damm i hörnen, det är alla prylar som gör mig GALEN. Jag hatar när det är rörigt för ögat, då blir det stökigt i mitt huvud. På jobbet är det fullt ös hela tiden, när jag kommer hem vill jag ha lite lugnt och harmoniskt. Inte TOK-kaos hela tiden….
Ge mig era bästa tips!!!!!!!
PUHA….STAKKELS DIG.
Hvor har jeg mange gange undret mig over, hvordan udearbejdende fuldtidsforældre får det hele til at hænge sammen!!! Jeg ville ikke kunne…. jeg ville ikke orke.
NÅR jeg begynder at arbejder, og HVIS jeg har råd til det, ville jeg få en pensionist til at komme og klare græsplænen og klippe hæk. Havearbejde er en stressfaktor oveni et rørigt hus. Men jeg ville nok sætte familien i sving og give dem ting dagligt som de skulle gøre, og så sammen få ordnet det værste lørdag formiddag, så I kan slappe lidt af resten af helgen.
I en børnefamilie vil det aldrig blive perfekt alligevel, så man kan ligeså godt give op.
Håber det løser sig for dig og jer… jeg føler med dig!!!
Kram
Tack! Jag antar att jag inte är ensam om vardagskaoset…
Testa att städa 5:2 metoden…dvs ni tar det lugnt i 5 dagar och sen städar ni i 2 dar!!
Funkar hos oss
Hos er tokstädas det snarare 5 dagar och övriga 2 plockar hon ”bara”. Du bor med en pedant – ifall du nu missat det!
Har inga tips tyvärr, hos oss är det nämligen PRECIS likadant.
Haha, vet du hur skönt det är att höra att det inte bara är jag som lever i vardagskaos! 🙂
Jag är imponerad över att du orkar jobba 100%. Jag hade aldrig orkat jobba de och ändå har vi inga barn ännu! 85% är lagom för då får man den tiden man vill hemma 😉
Ja du, 85 % vore härligt men det måste ju gå ihop sig rent ekonomiskt också…. Vi får väl ta oss en funderar på om det finns några kostnader man kan ta bort! 🙂
Testa en RUT, det vill säga ta städhjälp! Det är faktiskt inte så dyrt, till och med min mamma har råd med det på sin pinsamt lilla pension.
Det kan underlätta ett tag – tills kidsen är stora och kan hjälpa till mer!
Ja, det är väl en idé värd att fundera på…