Jag fick ju inte mindre än två SPA-behandlingar av Andy när jag fyllde år. Båda två gjorde jag på hotellet under vår semestervecka. Jag älskar ju allt sånt här, hemma är jag snudd på besatt av att Andy ska massera mina axlar. Helst varje kväll, HELA kvällarna. Då skulle väl vårt hus förfalla än mer – om det nu är möjligt – men det skulle det vara värt 🙂 Vi kan köpslå om bajsblöjor, disk, fotbollsmatcher osv. Det dealas hej vilt där massage till mig är priset i potten. Jag tar bajsblöjorna eller disken mot 30 minuters massage eller Andy får se hela fotbollsmatchen utan att jag tjatar om fjärrkontrollen mot att han masserar mig en halvlek – typ sånt. Jag älskar det!
När jag sen går på SPA-behandlingar så känns det ju härligt lyxigt. MEN. Det finns såklart ett men. De första 20 minuterna ligger jag stel som en pinne och känner mig allmänt obekväm. Egentligen är det ju rätt galet om man tänker efter. Jag kommer in, säger hej till en vilt främmande människa, strippar av mig alla kläder förutom ett par urtvättade bomullstrosor och sen klättrar jag upp på bädden med hängbröst och celluliter till allmän beskådan… 🙂
Sen låter jag denna vilt främmande människa klämma och knåda på nästan varenda cm av min mammablekfeta kropp. Det är väl inte så konstigt att det känns lite obekvämt??? Jag ägnar de första 20 minuterna att fundera på om SPA-tjejen tycker jag är allmänt otäck? Är mina ben stickiga fast jag precis rakat dem? Är jag torr och fnasig fast jag precis smörjt in mig? Tycker hon mina fötter är äckliga fast jag filat dem så bra jag bara kan? Allt sånt ni vet?! Sen ägnar jag en stund att att tycka synd om henne eftersom hon måste försörja sig på att knåda äckliga okända människors kroppar…. Efter ytterligare fem minuter så tänker jag att hon faktiskt valt yrke själv och efter ännu ett par minuter så skiter jag högaktningsfullt i vad hon tycker och SEN kan jag börja njuta av massagen men då är det ju liksom nästan klart… 🙂
Jag försöker tänka att de säkert träffat läbbigare människor än mig? Jag hoppas det i alla fall. Haha! Sån är jag…. Är jag ensam om att tänka så här?
Haha känner precis så!