Milo aka Heffaklumpen har äntligen kommit!

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om den senaste veckan men ska försöka hålla mig rimligt kort så ni kan hänga med….

Vi hade tid på förlossningen för koll måndagen den 24 oktober, dock gick vattnet redan lördag morgon och efter en förvirrad timme på hemmaplan så var vi på väg mot Eskilstuna. Allt var lugnt men de ville inte skicka hem oss utan vi fick ett rum på förlossningen och den STORA väntan började…. Vi vankade de klassiska hundra varven på sjukhuset utan någon egentlig framgång, vi spelade kort, vi fikade, vi åt, vi tittade på TV men inget hände! Några små piniga värkar precis innan vi skulle gå och sova men inget mer. Sov illa hela natten och när det äntligen blev morgon så hade jag öppnat mig ett par cm till och beslut togs att förlossningen skulle startas med hjälp av dropp. För att sen göra en lång historia kort så drog de på dropp vilket resulterade i brutala värkar som aldrig gav med sig. På 1,5 timmar släppte jag i princip aldrig lustgasen! I min förvirrade värld bland lustgas och värkar så märkte jag aldrig att hjärtljuden på bebis plötsligt droppade och då blev det full aktivitet bland personalen. Slutade med en snabb språngmarsch till väntande kirurg och katastrofsnitt. Inom några minuter var jag sövd och Milo ute!

Allt visade sig vara bra med honom och när jag så småningom vaknade så hamnade vi på BB. Inte direkt en förlossning som liknade någon av mina tidigare men nu är man en erfarenhet och ett ärr rikare (visserligen något jag kunde varit utan!) Kanske värst för Andreas som fick vänta i nästan 40 minuter innan han fick beskedet att allt gått bra (för alla inblandade)

Milo föddes söndagen den 23 oktober kl 13.08, han vägde 4 786 gram och var 57 (!!) cm lång när han föddes, inte så konstigt att han fastnade lite på vägen ut!

Igår fick vi äntligen åka hem och det är såååå SKÖNT! Vara hemma bland sina egna saker och bara vara….

Lite blandade bilder: