Lätt huvudvärk och städning på schemat. Så har morgonen sett ut. Snart dundrar morfar in för ett förtidigt firande av E1 som fyller på torsdag. Med sig har han med största sannolikhet semlor. Barnens favorit. Åtminstone storbarnens. Milo tar lite längre tid på sig. Han liksom smyger på semlan, slickar lite på locket och ratar den sen. Upp med lilla handen och ett ”nä, inte ha”. Men efter en stund kan man hitta honom uppflugen på bänken vid köksbordet ivrig smaskande precis den semlan han bara 15 minuter tidigare ihärdigt ratat. Bara man får vänja sig vid tanken så går det mesta ner….
Storbarnen har redan rusat ner till några av grannbarnen ett par hus bort. Skönt att de har kompisar på nära håll fast vi ”bor på landet”. De kommer väl hemåt när de känner doften av semla sprida sig över Åsby….
Resten av dagen lär ägnas åt ishockey och innebandy. Nu är i alla fall OS snart över och kanske återgår världen till det normala igen. Åtminstone ett tag.
Jag har fortfarande flås som ett gammalt kylskåp men jag har definitivt fått tillbaka både aptit och smak så det kanske finns hopp om livet för det här gamla skåpet trots allt. Att aptiten är tillbaka märktes igår när det slank ner både chips och B&J-glass framför Mello. Vikten lär gå och skogen direkt nu när aptiten är tillbaka men just nu spelar det ingen som helst roll. Jag vill bara blir frisk och få tillbaka lite ork och energi!
Nu fikatajm. Sen hockeyfinal.
