Måndagen är slut och jag med den. Ska strax gå och lägga mig. Har haft en rätt mysig kväll i det stora hela ända tills det var dags för storbarnen att gå och sova… Då brakade jag och E1 ihop och ibland orkar man inte vara pedagogisk och tänka klokt så jag gick bara därifrån och satte mig i soffan. Bättre det än att häva ur sig en massa dumheter när orden tryter – ibland känner jag mig allt annat än vuxen utan som en arg unge i sandlådan. En sån som kastar hinken i huvudet på andra barn. Idag var en ”kasta hinken hårt i huvudet på varandra dag” och för att undvika just det så lämnade jag slagfältet och satte mig i soffan istället. Möjligen ett klokt drag men inte gjorde det mig gladare direkt. Jag avskyr att bråka med barnen, gå och lägga sig osams och jag avskyr när jag inte når fram. När inget av det jag säger tas emot med annat än en axelryckning… Maktlös är väl ordet och just nu känns det som jag sitter på åskådarplats och bara väntar på en gigantisk krasch. Extremt frustrerande är det i alla fall.
Små barn små bekymmer. Stora barn stora bekymmer. Tyvärr. 
Nu ska jag gå och sova. Imorgon är en ny dag.
