Vilken dag…. Vi har haft en rätt intensiv helg hittills, ingen lugn och ro här inte. Det har varit familje-turbulens med en massa tjafs med ett av storbarnen gällande regler, konsekvenser och såna härligheter. Det tar på krafterna faktiskt. I mitt fall så 1. tröstäter jag 2. vill jag bara sova. Nu är kl halv tio och det känns som om jag varit uppe 35 timmar i sträck, jag är i kombinerad sockerchock/koma och har tryckt i mig allt onyttigt som finns i huset och nu vill jag dra täcket över huvudet och bara sova. Fortsätter det så här så väger jag 75 kg till nästa fredag – jag är i en dum och dålig negativ spiral och orkar inte ta mig i kragen heller.
Nu är vi, till slut, sams och barnen nerbäddade så det är väl inte omöjligt att jag också kan släcka för kvällen snart.
Jag klarar stressen på jobbet rimligt väl tycker jag, där kan jag mentalt stänga av klockan fem och sen logga på igen dagen där på men när det tjorvar ihop sig hemma då vill jag bara fly fältet och sätta mig ensam i en stuga i skogen. Inget tjafsande, inget tjatande, inga krav, inget oljud – bara total tystnad. Hahaha, ni hör ju….snart slår det runt på allvar!
Imorgon ska jag faktiskt fly slagfältet för en liten stund. Jag dumpar alla ungarna på Andy och åker in till stan för att äta brunch på Nils Grill & Bar! Ett par timmar i en frizon utan tjat och gnäll. U N D E R B A R T!
Men först, borsta tänderna, släcka lampan och zzzzzzzzzzova!
