Milo och Andy kom tillbaka från hockeyn och direkt när jag såg Milo så frågade jag Andy om han var sjuk. Han såg ”liten” ut med säckig hållning, trötta ögon och när jag tog honom så hängde han som en liten koalabjörn på min mage. Det är INTE den Milo vi är vana vid. Tog tempen och mycket riktigt – 38,6 i temp och lite rossliga luftrör. Direkt börjar mammahjärtat klappa lite hårdare och möjligen hoppa över ett slag här och där också. Med en storasyster på antibiotika för lunginflammation så är det klart att jag oroar mig…. Förra lördagen tillbringades på akuten och jag har ingen lust att göra om det lilla konststycket igen.
Nu är han nerbäddad och ska få ligga nära nära nära sin ängsliga mamma i natt. Förhoppningsvis så är det bara en liten förkylningsbacill som bitit honom hårt i rumpan! En lite sämre avslutning på en i övrigt toppenfredag.
Nu ska jag titta på Let´s Dance och försöka låta bli att oroa mig….
