Nu har vi landat hemma i Åsby igen efter en helt fantastisk helg på Kolmården tillsammans med min pappa, hans fru, hennes barn och deras barn! Rörigt? Haha, kanske lite! Vi var 8 vuxna och 6 barn som rullade in till Vildmarkshotellet igår morse. Vi var på plats i djurparken direkt när de öppnade kl tio. Vi startade med medhavd fikakorg i ett nästan folktomt Kolmården, en perfekt start på dagen. Vi drog oss mot Safaridelen och linbanan nästan direkt och det var nog ett klokt val då köerna sen växte sig längre och längre under dagen. Linbanan över djuren var nog det som jag personligen tyckte var roligast. Både att själv se djuren men mest för att det var så kul att se barnen. De tyckte det var så häftigt och Milos ögon var stora som tefat. Det var så kul att vi inledde även söndagen med en tur i linbanan. Ingen tur är den andra lik sa de och det stämde. Idag fick vi se björnungarna lattja och lejonen vila precis under vår lilla korg! Hela lördagen var det full rulle fram till eftermiddagen då vi checkade in på hotellet och dundrade ner i deras pooler! Alla ungarna älskade verkligen att bada och det var verkligen pricken över i:et den dagen! Det gjorde ju inte direkt ont för oss vuxna att sitta ute i bikini i strålande sol och härlig värme.
Middagen åt vi på Vildmarkshotellet och det var riktigt gott. Extremt barnanpassat och lite ”all-inclusive”-känsla. Långa bord, uppdukade bufféer för barnen och lekrum/biorum i anslutning till matsalen. När vi ätit klart var både jag och barnen skapligt trötta så jag erbjöd mig att valla in mina tre barn tillbaka på hotellrummet. Vi bäddade ner oss och efter en hel del fniss och stök så slocknade vi tillslut. Andy ramlade in lite senare, de andra höll ut lite längre än mig! 🙂
Söndagen startade med linbanan och följdes upp med rovfågelshow, thaimat och delfinshowen. Så klart. Delfinerna är helt fantastiska. Det är så man blir snudd på gråtfärdig, jag vet inte varför men det är helt magiskt. Vilka djur!
Efter en lång och tröttsam resa hem där Milo ägnade ungefär 95% av tiden åt att skrika ”jag vill inte” så kom vi äntligen hem. Nu är det mesta uppackat och tvättmaskinen lär gå varm de närmaste dagarna.
Imorgon åker MIlo till Örnsköldsvik med sin älskade farmor och faster Elsa. Han längtar som en liten galning. Jag tycker det är så roligt för honom och så underbart att han verkligen vill och längtar. Samtidigt så tycker jag lite synd om mig själv som nu blir utan Milo i nästan fem hela dagar. De ska åka tåg upp vilket nog är en bra idé (med dagens hemresa färskt i minnet)! 🙂