Fredag. Milo vaknar, i vanlig ordning, före väckarklockan. ”Maaaaaaaaamma, Maaaaaaaaamma, kan du gå opp med mäj” – ehhh, helst inte men jag måste väl. Jag behöver ingen väckarklocka, jag har Milo. Nu har vi i alla fall tagit oss upp, det är kolsvart när vi går upp. Här på landet finns det ju liksom inga gatlampor som livar upp… Nu börjar det ljusna så smått och tur är väl det. Även om jag gillar hösten och mörkret i vis mån så gör det inte direkt underverk för energin, man vill mest boa in sig i soffan och gå i ide.
Men fredag! Bara en sån sak är ju helt fantastiskt! Jag hoppas på en lång och härlig helg tillsammans med storbarnen, eller delar av dem i alla fall. E2 har vi lånat ut över helgen så hon drar iväg på lördag och kommer hem på söndag igen.
Nu klä på liten nakenfis och sen vidare mot dagens äventyr!
