Precis ätit en brakmiddag. Andy har grillat. Han är en fena på det där med matlagning och det är ju tur eftersom jag skyr det som pesten. Jag har vikt två ton ren tvätt. Han har grillat. Perfekt. Milo är övertrött, vägrade äta och springer omkring och ylar att ”du är inte min bästa mamma längre!” Jag har nämligen meddelat att han ska i säng snart. Inte populärt alls.
Ikväll ska jag och lägga mig klockan åtta. Typ. Jag ska läsa lite mer ur min Eklund-bok och sen ska jag sova, sova, sova. Jag blev sjuk i samma sekund som jag checkade ut från Daymaker, förra fredagen och är fortfarande lite snorig och inte helt på topp. Nu är det bara att bunkra med Ipren/Alvedon och halstabletter för nu är det dags att börja jobba. Den här semesterveckan har varit guld värd och vi har haft det så mysigt jag och Milo. ♥
Jag eldar i brasan och Andy muttrar argsint att det är varmt som en bastu här inne. Han överdriver såklart. Det är knappt ljummet.
Jag har levererat två krönikor de senaste dagarna – så lite nytta har jag gjort i min Alvedondimma. Alltid något. Det är klurigt det där med att skriva. Ibland flödar orden och ibland är det tvärstopp. Nu dröjer det i alla fall en månad till nästa gång….
Förutom att börja nytt jobb så ska det firas en födelsedag i veckan. Eller fira är väl att ta i. En födelsedag skall passera är kanske en mer korrekt benämning. När man är så här gammal som jag så blir det inte direkt partaj varje gång årsklockan slår. Fyrtiotre år. Herregud. Ibland känner jag mig som 103 men oftast som typ tjugotvå (mentalt alltså. Fysiskt så passar 103 bättre). Firar gör vi nästa helg när storbarnen kommer. En anledning att äta tårta – inte fy skam!
Min fyrtioårsdag firade vi på Mallorca, Alcudia. Det var minsann ett härligt sätt att fira på! Älskar Mallis och skulle gärna åka tillbaka ännu en gång!
Nu läggning av surstrutig nästan-fyraåring!
