Så var vi hemma igen! Landat i soffan, hunnit trycka i sig en pizza (sista rycket innan verkligheten tar över igen), packat upp lite grann.
Resan har, till 99,9%, varit väldigt lyckad! Den sista lilla 0,1-procentaren som ställde till det på slutet var Milos mage…. Igår kväll när jag precis hade somnat till så vaknar jag av det där obehagliga hulkandet som varje förälder som haft ett magsjukt barn känner igen och avskyr. Mycket riktigt, huääää, Milo spyr i sin spjälsäng. Två gånger hann han kräkas innan han slocknade för natten. Imorse när han vaknade så var han en liten solstråle som vanligt, åt frukost och var bara glad. Jag och Andy kom överens (intalade oss) om att han nog bara svalt lite klorvatten i poolen som sen bestämde sig för att komma upp igen…
Vi kom på planet och efter lite knorrande så somnade han i mitt knä. Efter ungefär 10 minuters flygtur så vaknar ungen med ett vrål och spyr ner hela sig själv och HELA mig. Där sitter jag i plaskblöta byxor och t-shirt. Milo fick vi klä av till bara blöja. Jag var inte så sugen på det alternativet så jag fick vackert sitta där i mina nerspydda kläder och stinka bananspya i ytterligare 3 timmar. Milo skrek, knorrade och grät dessutom nonstop fram till landning…. Vår lilla mysmupp som nästan aldrig är sur protesterade nu högljutt. Så högljutt att när vi sen (äntligen) landade så kom en äldre kvinna förbi och sa ”oj, vad duktiga ni har varit denna resa, som ni kämpat med den lilla”. Det var ju snällt av henne, jag är säker på att merparten av resenärerna runt om oss gladeligen hade kastat av både skrikbebisen och hans bananspya till morsa någonstans över Frankrike…. Både jag, Andy och Milo var helt slut när vi äntligen kom av planet. Svetten rann och aldrig har jag varit så glad att en flygning var över.
Elliot och Elvira ropade i kör ”Åhhh, Milo KRÄKS mamma. Är han magsjuk? Är han det? Är han det? Han kräktes ju två gånger i natt också!!!” Precis vad man önskar på ett flygplan där närmsta stolsgranne sitter 2 cm bort. En plaskblöt och rätt irriterad mamma väste argsint ”TYST på er” till dem…
I samma sekund vi kom ur det där jäkla planet så förvandlades skrikapan till den lilla Mysmupp vi känner igen. Inte ett ljud, bara lugn och glad. Sov en stund i bilen hem och när han sen vaknade så skrattade han och var nöjd. Nu sover han och vi håller alla tummar och tår för att det är färdigkräkts nu!
Jag är helt slut efter den här hemresan och längtar efter att krypa ner under täcket i min egna säng och, förhoppningsvis, få sova hela natten utan kräkattacker från någon i hushållet!
Vi kom hem till ett städad hus, tvätten vikt och altanen röjd och uppsnyggad. Lite grovsopor hade fått en enkel till Kvitten. Mina föräldrar hade varit här och svängt med trollspöt! Underbart! Tack för det ♥
En inte så pigg och glad kräk- och skrikbebis! Stackars lilla Milo….
Å stackars alla!! Vi fick ju rådet efter en sån flygning att man kunde ge bebisarna medicin så de sov hela flygningen. Tanten försökte inte vara snäll alls. Bara dum. Hon suckade hela resan och vände sig om och stirrade på oss som om vi satt där och ville att Greta skulle gråta!!! Hoppas verkligen inte att resten av familjen får magsjuka nu!
Kram