Så var det dags för 11 månadersrapporten!
Vad har hänt sista månaden? Ja en del förstås. Milo har fått åka utomlands, badat, lekt och spytt på sin mamma. Första magsjukan. Usch, tur att den försvann lite snabbt som den kom.
Milo kryper nu OM han vill. Oftast vill han inte för hans ”navy seal”-kravlande går fortfarande hundra gånger snabbare! Han ställer sig enkelt upp hela tiden mot allt, han är ganska stadig och övningsgår gärna så länge någon håller honom i händerna. Han kan stå själv om han får luta sig mot tex bordet eller soffan. Jag tror dock inte att han kommer att gå än på ett tag. Inga direkta försök till något sånt än.
Han piper lite när han är trött men oftast har han ett stort leende på läpparna och är en rätt glad liten krabat. Inte speciellt blyg utan flinar gärna upp sig för alla som vill titta på! Imorse konstaterade Elvira att ”han är så skrattig hela tiden” – och det är ju härligt! I helgen var mormor barnvakt åt honom och det hade gått jättebra. Han äter, sover, leker, bajsar och piper lite när han är trött.
Han blir mer och mer en ”mysa i knät bebis” – det ville han nästan aldrig när han var mindre. Då sprattlade han mest runt och skulle titta på allt och sen ner på golvet. Nu kan han gosa in sig i knät och somna där när han är trött på förmíddagen eller om han är lite trött på kvällarna. Urmysigt!!
Milo vaknar fortfarande 1-2 gånger per natt och dricker välling. Somnar oftast om direkt när vällingen är slut men ibland får vi plocka upp honom och bädda ner honom i dubbelsängen för att han ska somna om. Det är ju så mysigt men lite läskigt eftersom han är en sprattelgubbe och rätt som det är trillar han väl ner om vi inte passar oss.
Vinkar gör han gärna och mycket. Vi övar på att klappa händerna men den poletten har inte trillat ner riktigt ännu. Det märks att han känner igen en del ord tex gröt, mat och välling. Då skiner han upp och vet att det vankas något gott.
