Idag fyller Milo 1 år! Helt galet…tiden går supersnabbt och otroligt långsamt på samma gång. Här kommer en liten statusuppdatering gällande 12 månader.
Milo kryper fortfarande a la Navy Seal men varvar det med en mer klassisk ”normal” krypning också. Han har flera varianter att välja mellan lite beroende på hur bråttom det är. Han ställer sig upp och kan stå själv korta, korta stunder. Vi snackar sekunder. Milo har även knäckt ”klättra upp i soffan”-koden och nöjdare kille får man leta efter när han sitter längst upp i soffhörnet och brottas med kuddarna! Han är inte riktigt lika säker på att ta sig ner. Ja, ner kommer han ju på ett eller annat sätt. Än så länge mest med huvudet före men ibland glänser han till och glider ner riktigt snyggt.
Att leka på syskonens rum är det absolut bästa Milo vet, antagligen just för att han inte får göra det. Något han är extremt medveten om. Där finns ju så mycket SMÅsaker att roa sig med. Pärlor, gubbar, legobitar, suddigum, hårsnoddar, böcker, kulor – en hel uppsjö av saker som kan göra en mamma gråhårig på mindre än 30 sekunder. ALLT måste naturligtvis smakas på…
Milo äter allt han kommer över. Mat, möbler, filtar, fingrar, kex, sten – allt som råkar komma i hans väg. Milo fick en gåvagn i 1-års present och med den går han riktigt stadigt. Han knatar även glatt med om man håller honom i ena handen. Vi får väl se när han börjar gå på egen hand. Elliot var ju 10 månader och Elvira 14 månader, han har ett tag på sig för att bräcka syrran.
När det gäller pratet så kan jag inte påstå att det hänt så mycket mer sen sist. Heeej och Tiiittta är hans stående uttryck. Just nu är han inne i en bra sovperiod. Somnar runt sju på kvällarna och sover oftast ända till morgonkvisten då han drar i sig en flaska välling. Det är ungefär 50/50 om han somnar om eller kör fullt ös medvetslös…. En powernap på dagen hinns också med mellan matpauserna.
Han älskar att åka vagn och nu har vi bytt till en framåtvänd vagn. Han gillar det medan jag ibland kan sakna att se honom när vi är ute och går men huvudsaken är väl att han är nöjd.
Milo älskar musik, har några schyssta moves som han kör så snart han hör något som kan liknas vid musik eller sång. Han vaggar, vickar, nickar och diggar i takt med musiken.
Bäst av allt! Milo börjar så sakta få kläm på det här med pussar! Oftast med vidöppen mun och dreggligt till tusen men ack så härligt. Han är lite snål och man får truga lite innan han bjussar på lite dreggel. Ena dagen delas det ut givmilt med pussar och dagen därpå får man sig en rak höger när man försöker sticka fram huvudet och stjäla en puss. Brås på sin mor kanske? Hehehe….
