Mätt och rimligt belåten har jag nu landat i soffan. Över förväntan-god middag faktiskt, idag fick jag äntligen till de däringa rättikorna som jag tjatat om sista veckan. För mig var det rena rappakaljaväxten. Rättika liksom. En förvuxen vit jätterädisa. Inte det jag brukar bära hem från affären. Idag serverades det dock stekt rättika till pepparbiffen i Casa Kaosredan.
Stekt rättika:
Skala och skär upp i stavar. Koka i lättsaltat vatten ca 5 minuter. Häll av och stek dem sen i massor av smör och lite salt på det. När de fått lite färg så kunde man faktiskt låtsas att det var potatisklyftor. I alla fall om man kisade lite och låtsades riktigt hårt. De luktade skunk råa tycker jag men smakade förvånansvärt bra tillslut… Andy smakade, motvilligt, en bit men snyltade sen istället på ungarnas pommes. Barnen vägrade bägge två att befatta sig med min rättika. Fegisar!!
Förutom rättika har jag idag ägnat mig åt kristallkronetvätt (kraftig pensionärsvarning) och jagat förrymda cyklande barn. Båda med lyckat resultat. Kristallkronan som ny och barnen återfunna. Nu har de förvisso försvunnit igen men jag hittade dem förut i alla fall. Good enough!
Inte en enda unge har varit här och knackat på för att tigga godis. Jag är lite besviken. Jag som till och med laddat med horn och häxlook… Mohahahaha! Nu får jag nöja mig med att skrämma Andy istället. Räcker iofs med att jag tvättar av mig sminket!
