Jag har varit iväg ett par timmar på eftermiddagen. Lite nytta och mycket nöje. Andy var hemma med Milo. När jag kom hem efter ett par härliga timmar med gofika, tända ljus och tyyyyystnad blandat med kackel så stod Andy i hallen och gav mig onda ögat när jag klev innanför dörren…
A: ”Han klättrar ju på allting hela tiden?! Upp på stolar och sen slänger han alla grejjer och kuddarna på golvet”
Jag: ”Jag sa ju att han är jobbig nu. Han är överallt hela tiden.”
A: ”Du sa att han är jobbig, inte att han är SKITjobbig!”
Skönt att han får prova på min vardag ibland… Det är inte bara en dans på rosor att gå hemma med en stor liten bebis. Det är fasen HÅRT arbete också! Det tog Andy tre timmar att inse det.
HAHAHA, lycka till med föräldraledigheten framöver hjärtat!
