I allmänt julstök så glömde jag helt bort Milos egna lilla inlägg. Nåväl, bättre sent än aldrig…
Milo 14 månader
Nu går Milo mer än han kryper. Ibland ålar han fortfarande i blixtens hastighet men i huvudsak så traskar han runt när han vill någonstans. Han har blicken ett par meter fram så allt som ligger i hans väg kliver han på/över. Att gå runt är inte hans grej. Är du i vägen blir du mosad. Enkelt. Han bits fortfarande då och då men inte riktigt lika ofta som förrut. Tänder är på väg lite här och var i munnen. Två kindtänder och en hörntand jobbar sig för tillfället fram. Nu har han 10 synliga tänder.
Han vaknar fortfarande 1-2 gånger per natt och vill dricka välling. Han trivs bra i sin säng, försöker vi ta upp honom till oss i dubbelsängen får han totalfnatt och far runt som en iller i sängen. Snudd på omöjligt att få honom att somna om då. Han somnar för kvällen i sin säng med vällingen i handen. Vaknar han till så somnar han säkrast om i knät sen, med snutten i högsta hugg. Napp har han ju aldrig tagit och är fortfarande inte intresserad av. Nu har vi slutat försöka. Känns onödigt.
Han är oftast glad och pigg. Har blivit lite blyg ibland men det går över efter en stund. Om inte förr så efter en kram av mamma eller pappa. Kittlig som sjutton, skrattar så han kiknar om man killar honom under armarna eller i magen. Strumpor är det värsta han vet och kan rycker av dem så fort han kan. Nu har vi ju även börjat med kängor till honom vilket han inte är helt nöjd med. Men det är bara att vänja sig… 🙂 Milo har vid 14 månaders ålder även hunnit med sitt första ispass i Fjällräven Center. Hockeykarriären har precis tagit fart!
Äter förutom välling även frukt, gröt och barnmat. Nu för tiden vill han gärna smaka av vår mat också och är nyfiken på allt som går att stoppa i munnen. Han säger mamamama och tiiiita dä. Ibland ett ta ta (tack tack) också. Hans favoritleksaker är bollar och hans klubbor som han mer än gärna lattjar med.
Jag börjar jobba om två veckor och då ska Andy vara pappaledig fram tills dess att vi förhoppningsvis får en dagisplats åt trollungen. Svårt att fatta att jag varit hemma i över ett år med lillgrodan. Separationsångest AB!
;
