Hemma igen efter en fantastisk lunchdejt som pågick i tre timmar…så borde alla luncher vara! Alla hade bebis med utom Åsa, för hennes var kvar hemma och såsa! 😉 Nödrim, jag vet! En hel hop med små söta flickor och två stiliga pojkar… Nog för att man saknar sin egen men det är ganska skönt att kunna sitta själv på en stol och äta en hel lunch utan att vyssa, gunga eller dela med sig till sin tvärhand höga miniterrorist! Minstingarna idag var ju så pyttiga att de fortfarande ligger kvar där man sist la dem…typ!
Trevligt var det i alla fall – och rackarns gott! Kycklingfilé, parmesan, sås, vitlök…mmmmm! Ni hör ju, nomnomnom! Det serverades dessutom efterrätt som SÅG galet god ut… Jag var duktig och nöjde mig med kaffe! Väl hemma igen hamnade jag i min Onepiece och därmed är väl dagen mer eller mindre officiellt över??!
