…som hårt arbetande Svensson startar med snöyra, det är kolsvart och allmänt äckligt vintrigt. Två motsträviga storbarn ska knölas in i bilen och sen slira iväg på hala småvägar i snön. Jag har 4 km till mitt jobb och släpper av ungarna längst vägen men en tidig kall mörk och snöig tisdagmorgon känns det som 4 mil. Minst.
Kvar i hallen står en nyvaken sambo och en klarvaken bebis och vinkar hej då. Jag är avundsjuk. Men men, jag har väl haft min tid… 😉 Nu längtar jag efter våren i alla fall. Ljuset, värmen och solen.
Det här suger!
