NU har jag (nästan) uppbådat mod nog att ta itu med tvätthögen – som blivit dubbelt så stor eftersom jag tvättat ytterligare ett par maskiner – ska bara surfa lite först 😉 Milo sover och jag var väldigt frestad att lägga mig ner med honom och sova en stund men som sagt, tvätten viker sig knappast själv…
Milo slocknade redan kl sex igår kväll och jag tänkte att det var bäst att låta honom sova eftersom han varit lite halvkrasslig och snorig hela veckan… Tänkte förstås även att det bådade gott för mig inför Mello. Såg framför mig hur jag skulle slappa i sängen, tjuväta lite av ungarnas chips och förfasa mig över alla dåliga bidrag! Riktigt så blev det naturligtvis inte – Milo vaknade med ett vrål tio minuter innan Mello började och sen skrek han som besatt i ca en timme. Tillslut grinade nästan storbarnen för att de inget hörde av låtarna och det slutade med att jag la mig inne på Elliots rum och försökte lugna Milo – utan framgång. Han skrek tills han tyckte han var klar och sen somnade han i mitt knä. Det spelade ingen roll vad jag gjorde. Jag gav honom en alvedon tillslut för jag misstänker att det kanske är tänder som spökar också. Han dregglar oceaner och bits en del igen…
Så kl tio sov alla här i huset, jag ordinerade mig själv en ipren innan jag gick och la mig också för mitt huvud dunkade så pass mycket att jag börjde fundera på om ögonen skulle ploppa ut. Det gjorde de inte. 😉 06.00 vaknade Milo igen och var sitt vanliga solskensjag!
Storbarnen är ute och leker i snön med grannbarnen och jag ska – som sagt – försöka göra lite nytta. Andy kommer hem ikväll och vips så var det måndag igen… Den här helgen har verkligen bara susat förbi.
Nu tvättvik. Sen får vi se.
