Jag har en lång och så här från söndagskvällen sett rätt trist vardagsvecka framför mig. Skola, jobb, gympapåsar, innebandyträningar, matlagning, tvätt, städ och sånt jox. På torsdag fyller i och för sig E1 år och det ska vi väl fira lagom stillsamt bara familjen på torsdag kväll. Eller nästan hela familjen i alla fall. Andy har visst hockeymatch så det det blir väl jag, barnen och mormor Anki. E1 fick välja maten och valde tacos. Till och med en inbiten tacoman som jag börjar bli en aningens mätt på tacos just nu faktiskt. Jag trodde väl aldrig att det skulle kunna ske men se där. Det kunde det. Sushi vore gott men oddsen för att E1 plötsligt skulle få för sig att överge tacos till förmån för sushi är små. Mikroskopiska. Obefintliga.
Nästa helg är vi barnlediga. Jag säger alltid så och Andy rättar mig alltid – ”det är vi inte alls, vi har ju Milo”… Hahaha, det är sant förstås men Milo är fortfarande så där lagom liten och behändig att ta med överallt. Han har liksom inte odlat en egen vilja när det gäller helgaktiviteter. IKEA står högt upp på önskelistan. Min önskelista kanske skall tilläggas. Två lampor att fästa på sänggaveln skall inhandlas. Ljus går alltid åt. En TV-bänk också. Servetter. Stolsdynor. Överkast. Ni ser, det finns alltid minst 10 anledningar till att åka till IKEA! Fast Andy, om du läser detta, vi ska bara handla lampor. Jag lovar. Typ.
Jag tror vi måste boka den där utlandsresan snart. Det kommer inte finnas en resa kvar när vi äntligen får rumpan ur och bokar. Helst skulle jag vilja åka redan i vår men jag tror vi behöver spara lite mer pengar först så det blir nog till hösten. Kanske tredje året i rad som vi åker bort över min födelsedag? En ganska trevlig tradition värd att jobba vidare på. Det är ju bara så hiskeligt läääänge till i höst.
Vi får väl se helt enkelt. Det visar sig.
Lite bilder från arkivet:
