Precis som traditionen sig bör har vi ägnat en del av vår semestertripp i badhuset här i Övik, Paradisbadet. Jag har en djupt rotad motvilja mot badhus, ni vet…snuskiga golv, snuskiga duschar, snuskiga omklädningsrum, kalla vatten och kanske värst av allt…mig själv i bikini. Att pressa ner sin hydda i en bikini är aldrig OK, speciellt inte vintertid när hudtonen har antagit 50 shades of blue och man är så där lagom krokodiltorr över hela kroppen. Men ibland får man bita ihop och dessa semesterbesök är såna tillfällen. Nu tillbringade jag ca 85% av tiden i bubbelpoolen medan Andy åkte rutschkanor med ungarna, tack gode gud för det.
Medan jag låg där bland bubblorna och filosoferade lite medan jag slötittade på folk så slog det mig plötsligt…. Jag är normal. Jag ser faktiskt ut som de allra flesta andra. Det är en välkommen AHA-upplevelse att besöka ett alldeles vanligt badhus lite då och då. En realitycheck utan dess like när man större delen av året enbart ser halvnakna bikinikroppar i olika magasin eller i reklam. På det alldeles vanliga badhuset nära dig så ser faktiskt de flesta ut ungefär som oss vanliga dödliga. Några pluskilon, så där lagom bleka, celluliter, bristningar, bilringar och korviga bikinitrosor. Dagens halleluja-moment!
Nu har vi landat hemma igen och slösurfar lite innan det blir kväll på riktigt. Dagarna är fortfarande ett virrvarr och vi äter och sover som om varje dag vore den sista. Snart är det nyårsafton och sen bär det av hemåt. Fram tills dess är varje dag en fest!
Bjuder på en bild från badhuset! 😉