Jag har diagonstiserat mig själv idag. Jag är ljudallergiker. Helst skulle jag vilja ha helt tyst omkring mig hela dagarna. Det är ett evigt surr dygnet runt känns det som. Ungar som ylar, slåss, skriker, pratar och sjunger. TV som skrålar och leksaker som piper och spelar. Total tystnad är min bästa vän, väldig sällsynt men alldeles underbar!
Jag borde kanske uppmuntra sjungande barn men känner mest för att plocka fram silvertejpen alt stoppa en tubsocka i munnen på dem…. Tysta leken är min favoritlek här hemma, tyvärr varar den ALDRIG i mer än max 7 sekunder åt gången.
När jag är hemma själv (ehhh, typ aldrig) eller när jag är ensam hemma med en sovande Milo så sätter jag ofta TV:n på ljudlös eller stänger av den. Jag lyssnar sällan på musik förutom när jag tränar. Mitt huvud känns överbelastat av alla ljud. Blir bara störd och irriterad och tappar all koncentration när det låter överallt. Ute på stan eller när jag är med mina vänner är det inget problem, det är här hemma som det slår över helt.
Hahaha, är det normalt att känna så här tror ni eller borde jag söka hjälp?
Elvira är ju galen i att titta på TV och jag kan fan drömma mardrömmar om vidrig vinjettmusik till en massa serier på Disney Channel…. Måste fixa en TV åt henne i ett annat rum (har iofs inte så många att välja på) innan jag blir knäpp(are) än vad jag redan är!
