Som en stjärnsmäll rakt över näsbenet!

I januari 2013 rotade jag runt bland en massa gamla bilder och hittade då en bild på mig själv från våren 2009. Som jag skrattade åt den där hemska bilden. Jag har aldrig varit naturligt smal. Inte heller jättestor. Men jag får kämpa som en besatt för vartenda kilo jag vill gå ner. Inget ”rinner av” mig utan det krävs massiv insats och stenhård disciplin. Rätt trist om jag ska vara ärlig. I januari 2012, ett par månader efter att Milo föddes, så gjorde jag en kraftansträngning för att tappa de sista graviditetskilona och kanske även några till. Jag var ihärdig, jag körde en lightversion av LCHF och jag promenerade en del med barnvagnen – det här var när jag var föräldraledig. Jag gick ner 12-13 kilo på ungefär nio månader. Jag var långtifrån pinnsmal men jag var nöjd. Kläder passade och jag kände mig faktiskt ganska fin.

Sen hände något. I januari 2013 började jag jobba igen. Det är stressigt, stillasittande jobb och energin sjönk i takt med att ekorrhjulet snurrade allt snabbare. Nu ca 2,5 år senare är jag tillbaka på år 2009 viktmässigt igen. Jag har alltså ätit upp mig ca 13 kilo. Jag vet att när jag tittade på 2009-bilder då i januari 2013 så var jag förskräckt över hur stor jag varit och att jag tillåtit mig äta och växa på det där sättet. Nu är jag där igen. Usch och fy säger jag bara. Kilona smyger på en och plötsligt har man gått upp 4-5 kilo och tänker ”om jag bara skärper till mig ett tag så går jag ner de där. Inga problem”. Problemet är bara att jag skärper mig ca 10 minuter åt gången. Sen har man gått upp 7-8 kg och då börjar det ju bli lite jobbigare. Jag tänker att ”om jag försöker tänka mig för och struntar i att väga mig så kanske det löser sig.” Sen har man plötsligt gått upp 10 kilo och tänker att ”ingen ogillar ju mig bara för att jag äter en pizza eller två”. Nej, ingen i min närhet ogillar mig förutom jag själv. Så det fungerade visst inte heller.

Den här jäkla bilden är som en käftsmäll. Pang – som en stenhård fotboll rakt över näsbenet. NU måste jag ta tag i det här igen. NU. NU. NU. Kilona är egentligen ovidkommande. Det är känslan jag vill åt. Att känna sig nöjd, stolt, stark.

tjockboll2009 var alltså innan Milo och på bilden från 2012 är Milo 11 månader. Hade varit naturligare om det varit tvärtom. Är det bara jag som har karaktär som ett dasslock? Kan man hypnotisera bort sockersug? Jag har aldrig haft lätt att gå ner i vikt och ju äldre man blir desto svårare är det. Jäkla skit att det ska vara så tufft. Jag gillar ju enkla lösningar. 😉 Nu blir det lågkolhydratkost och så lite socker som bara möjligt. Mål: minus 10 kg. Start idag.

Klara, färdiga, gåååååååååååååååååååååååå! Igen.

 

Purjolådor, uppoffringar och surar i soffan!

Vi kör fortfarande våra Purjolådor här ute i Åsby. Purjolådor för er som inte vet om det är vår benämning på ett ”Kostschema” en kompis tog fram åt mig och Andy för ett par månader sen. Vi har kört dessa lådor till och från i säkert 10-11 veckor nu – med varierande resultat. Vi har en ”reward-day” i veckan och det gör att vi pallar fortsätta. Dessa dagar är heliga. Jag ÄLSKAR att äta och att behöva tänka på kosten är verkligen skittrist. Samtidigt så vill vi ju gå ner några kilo och inget går ju av sig självt – tyvärr! Det är verkligen en uppoffring och en rätt trist sån. Sista tiden har dessutom motivationen sviktat rejält och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att komma back on track igen. Att leva på dessa lådor jämt är ju absolut inte ett alternativ  och inte heller tanken så jag kommer så småningom backa tillbaka till en liberal variant av LCHF tror jag.

Jag har helt tappat träningen också, är en riktig periodare och just nu vill jag bara vara hemma under filten i soffan med hundra ljus tända (och helst äta 32 rostade mackor med smör och ost). Riktigt hösthumör.

Oklart inlägg men jag sitter och surar i soffan med en kvarg som kvällsmys. Därav detta gnälliga inlägg…. Hur var det nu med att vara tacksam?  Dags att börja leva som man lär?! Jag är tacksam för att jag i alla fall fått tända 16 värmeljus och för att kaminen värmer lagom skönt i vardagsrummet! Jag är tacksam för att det är onsdag imorgon och jag ska få luncha med härliga vänner. Jag är tacksam för att dagens kundmöte i Stockholm gick bra. Jag är tacksam för att jag slipper tillbringa hela dagarna i Stockholm. Jag är tacksam för att doften av sköljmedel sprider sig över Åsby och att tvättmaskinen går som smort. Dessutom är jag tacksam för att Milo ligger och sover i vår säng vilket innebär att jag slipper krypa ner bland kalla lakan.

Med den lilla tacksamhetsharangen säger jag god natt, tack för idag, slut för idag!

PS En purjolåda är alltså inte en låda fylld med enbart purjolök utan en matlåda bestående av någon slags lågkalorikost typ ris och nötfärs. Purjo är ett gammalt smeknamn på vår kompis som servat oss med lite tips och kostråd!

#coachpurjo verkar ha lite bättre karaktär än tomtarna i Åsby!

IMG_2321-0.PNG

IMG_2320-0.PNG

IMG_2322-1.PNG

#coachpurjo

Efter 27 dagar under CoachPurjos regi med spartanska matlådor och havregrynsgröt till frukost så visar vågen nu 3,4 kg mindre än den 1 juni. Rasade massor första veckan, stod still vecka 2 och 3 och tappade sen ett kilo ytterligare den här veckan. Kanske har alla mina morgonpromenader till jobbet hjälpt till? 2 mil har det blivit hittills den här veckan! Inget ont som inte har något gott med sig! 🙂

Jag kör en vecka till och sen är det semester och då handlar det bara om att njuta och må bra utan en tanke på diet eller kalorier. 100% bara-må-bra!

20140627-102356-37436080.jpg

Supertusingar!

Igår var det springmåndag igen och jösses vad jag gillar dessa pass! Jag har fått skäll för att jag är larvigt entusiastisk, hahahaha, men det kan jag ta för det är verkligen precis så kul som jag säger!

Igår körde vi något som kallades för Supertusingar! Jag hade aldrig någonsin hört talas om det men det var ett lite lurigt sätt att beta av 1000 m i annat tempo än vad man är van vid. Vi sprang (i lite tempo) 100 meter och joggade sen 100 meter, sprang 200 meter och joggade 100 meter, sprang 300 meter och joggade 100 meter, sprang 400 meter och joggade sen en bit i lugnare tempo. Tadaaa, plötsligt hade man sprungit en kilometer och mysjoggat ett par hundra meter ”bara sådär”…. All löpning skedde på löparbanan vilket gjorde det enkelt att ha koll på avståndet. Vi hann med lite uppvärmning, två supertusingar och lite styrka i form av armar och mage på en timme! Härligt!

Idag har cirkusen fortsatt på jobbet men nu är det snart dags att gå hem och andas en stund! VI ska även klämma in ett litet födelsedagskalas för Hugo som fyller 3 år idag! Hipp Hipp Hurra!!

 

20140415-165400.jpg
Kämpa lilla blomma, kämpa! 🙂

Likt kolsyra i kropp och knopp!

Måndagskväll är min nya favoritkväll, näst efter fredag- och lördagskväll förstås! På måndagar släpar jag mig ut för att springa med den där springgruppen jag tjatar om. Jag släpar mig dit och studsar hem. På riktigt. Varje måndag så är jag lagom seg och letar ursäkter – dåligt väder, dåliga kläder, blåser, trött, regn, snö, ont i kroppen, hinner inte – men jag tar mig dit ändå och VARJE gång åker jag hem med ett fånigt flin och med små lyckobubblor, likt kolsyra, i kropp och knopp. Idag körde vi ett par varv uppvärmning på löpbanorna och sprang sen 3 km i spåret. Fuktigt i luften, lagom varmt och rena syrechocken för hjärnan! U N D E R B A R T! Totalt blev det nog ca 5 km i kväll.

Nu är det kväll i Åsby. Barnen sover och Andy tittar på hockey. Tar det här slutspelet aldrig slut? Själv är jag nyduschad och ska väl snart gå och lägga mig jag också.

Bra måndag. Bra start på veckan.

20140407-212224.jpg
Välkommen säger vi till den här lilla godingen som kom med posten idag!

Back on track!

Eller….det är min förhoppning i alla fall! Äntligen efter lite tjat så har jag fått med min Andypandy på LCHF-tåget igen. Vi drog igång igår – klassisk nystart på en måndag!

Det är så mycket lättare när man är två tycker jag. Frestelserna blir något färre och det är mer peppande när man är fler! Så igår drog vi igång igen, nu blir det mindre med bröd, pasta och potatis och lite mer fisk, kyckling, kött och grönsaker. Barnen äter självklart ”som vanligt” – så det behöver ingen oroa sig för! Jag har inte jättemånga kilon jag vill tappa men de jag har sitter som berget.  För mig är det här en hjälp på traven och parallellt med kosten så ska jag fortsätta att träna på samma sätt som jag gör nu, 2-3 gånger per vecka. Det är lagom, blir det mer så är det en bonus men målet är 2-3 ggr per vecka.

Jag har inte riktigt bestämt om Veckans Vägning ska ligga kvar på fredagen eller om vi flyttar den till måndagen. Jag ska fundera lite på det. Nu, i all uppstartsiver, är jag sjukt sugen på att köpa lite nya träningskläder – med allt springande på måndagar så är jag värd det! 😉

Nu jobba. Sen iväg på äventyr!

potential

 

Långt utanför bekvämlighetszonen!

För fjärde måndagen på raken så körde jag måndagsträning med ett gäng tjejer! Idag var vi drygt 20 stycken som joggade, körde styrka och apjobbiga intervaller som fick mig att kippa efter andan medan hjärtat nästan skuttade ur kroppen på mig. Jag tar ut mig på dessa gemensamma träningspass på sätt jag A L D R I G skulle ha gjort på egen hand. Idag körde vi intervaller, 6* 300 meter. Sjukt jobbigt och långt utanför min bekvämlighetszon men ÅHHHH så nyttigt. Man riktigt känner hur kroppen får jobba mer än vad den någonsin gjort förut! Åtminstone min gumm-kropp som aldrig egentligen tränat speciellt mycket någonsin. Bättre sent än aldrig!

Nu nyduschad och sådär larvigt nöjd med mig själv igen. Lite soffhäng med Andy och sen bums i säng. Imorgon är en ny dag!

magic

Veckans (katastrof)vikt!

OK, Århundradet sämsta viktvecka kommer att avrapporteras här. Ställde mig på vågen, flög av den och min instinktiva reaktion var ”Åh nej, jag säger att jag glömde att väga mig”.… Hehehe, då förstår ni hur illa det är! MEN jag väger mig ju för min egen skull och som morot och piska. Inte för er skull. Så varför skulle jag säga att jag glömt bort att väga mig? JAG vet ju redan vilket katastrofresultat det blev.

Så. Är ni redo?

(jag är det inte)

Men här kommer det:

 

vikt 140314

 

Ettkommafem kilo upp. Nu ska jag göra några små solklara förtydliganden för mig själv;

  • Ben & Jerry är gott men det främjar inte viktnedgång.
  • 6 pannkakor med grädde och sylt är gott. I övrigt se ovan.
  • 5 tårtbitar är gott. I övrigt se ovan.
  • Potatismos för ett helt kompani är gott. I övrigt se ovan.
  • Chips är gott. I övrigt se ovan.

Jag tror vi kan ha en del av förklaringen här när det gäller de där enkommafem kilona. Nu är det bara att bryta ihop och gå vidare. Nästa vecka SKA de vara väck och jag ska (minst) vara tillbaka på  67,9 kg. Japp. Det SKA gå.

Nu kör vi fredag så det ryker och lägger detta bakom oss med blixtens hastighet!

 

 

Veckans Vikt!

Upp på vågen i vanlig ordning, det är ju fredag morgon! Jag har slarvat en del sista veckan med kosten men jag misstänker att ihärdig träning faktiskt lönar sig (vilken skräll va?) för jag slapp sota för fuskandet på vågen!

vv140307

Minus drygt två kilo sen slapprapp-racet startade. Det går sinnessjukt sakta men det går i alla fall åt rätt håll! Det firar vi med en lyxfrulle på jobbet!

 

Jag gjorde det!

Tro det eller ej men jag har faktiskt tränat idag! Drog till gymmet medan E1 hade innebandyträning och hann med 70 minuters träning – ingen mjukstart här inte. Sprang 3 km som uppvärmning och körde styrka resten. Jag önskar jag hade bättre koll på styrketräning, tror man kan göra underverk om man bara gör rätt saker…. Nåja, jag är sjukt nöjd över att jag faktiskt tog mig samman och pallrade mig iväg!

Det är ungefär det jag hunnit göra idag förutom att jobba. Imorgon är det E1s födelsedag och jag har slagit in ett par paket här på kvällskvisten men sen tog paketpappret slut – såklart! Det får Andy fixa imorgon. Jag har lite paketångest också. Han får en slant och lite småprylar och det känns så fjuttigt… Måste nog gå en sväng på stan imorgon och se om jag hittar något mer?! Jag har beställt en keps på Junkyard men den har inte kommit än, har jag osannolik tur så kommer den imorgon. Posten har förvarnat mig om att både keps från Junkyard och byxor från fannymichel är på väg i alla fall! Apropå posten, igår fick jag min Glossy Box! Lägger upp en bild imorgon på innehållet!

Nu ska jag och min ömma kropp – känner redan träningsvärken komma krypande – gå och lägga oss! På morgonkvisten ska E1 firas med sång och några paket och sen ska jag åka in tidigt till jobbet så jag förhoppningsvis kan sluta lite tidigare också. E1 har beställt tacos och kladdkaka så det är vad som serveras imorgon kväll!

Nu sova!

newbeginning