Kategori: Julkalender 2011

Jag, en vinnarskalle?!

Tänk om jag kunde skriva att jag vann 100 000 kr, en resa eller en ny bil igår på Bingolotto – det vore ju verkligen en ”grand finale” här på min alldeles egna julkalender! Nu har jag ju förstås inte vunnit någon bil, vinner faktiskt väldigt sällan på lotter och sånt…

MEN jag har däremot dragit en riktig vinstlott när det gäller det som är viktigt nämligen FAMILJ och VÄNNER! Jag är lyckligt lottad som omger mig av fantastiska vänner och en underbar familj – både min ”egna” familj och min förlängda familj i form av Andreas släkt! Jag måste ha varit en alldeles sjusärdeles medmänniska i ett tidigare liv – kanske ett tvättäkta helgon – och nu är det karma-tajm som gäller för min del! 😉 Eller (kanske något troligare) så har jag helt enkelt haft otrolig tur. Hur som helst så vill jag tillägna lucka 24 till mina nära och kära!

Bra kille söker fantastisk tjej

I den här luckan har jag lagt en kille jag känner och som (jag tycker) behöver lite hjälp på traven på flickvänsfronten. Jag nämner inga namn men han är duktigt på att laga bilar och har två gulliga ungar…. Han skulle behöva träffa en fantastiskt trevlig, bra, söt och sympatisk tjej!

Han är snäll, trevlig, snygg, rolig, hysteriskt tankspridd och lite lat ibland. Han gillar sovmornar, bio och BMWs.  Ibland behöver han lite ”egentid” så du får inte vara svartsjuk på hans bil som han gillar gulla med i garaget långt in på sena kvällen… 

Han kan vara lite petig med maten men så länge du kan fixa/gillar tacos så är det lugnt! Det funkar sju dagar i veckan (kom ihåg att skära tomaterna och gurkan i SMÅ bitar – det är viktigt). Han är inte överdrivet förtjust i sport förutom möjligtvis motorsport (du behöver aldrig missa ex Greys pga någon tråååkig fotbollsmatch)!

DU bör vara snäll och omtänksam och tåla två vilda barn varannan vecka och ett ex som ringer i tid och otid med diverse problem. Du får inte ha något emot att upprepa dig en så där 25 gånger för han glömmer lätt saker… Han vill alltid väl men ibland kan det bli lite tokigt ändå. Du får även hans trevliga släkt på köpet, en mycket snäll svärmor och ett gäng halvgalna syskon.

Kan du leva med allt detta så får du en lagom barnslig, snäll och generös kille som kan fixa det mesta!

Andy!

I lucka 22 finner vi idag Andreas Sollén! Min underbara, snälla, omtänksamma och gulliga sambo. Andreas blev precis arbetslös och skulle behöva ett nytt jobb. Han är bra på mycket mer än att ta hand om mig! Efter ett par år i byggsvängen så kan han sätta plattor, putsa, mura, måla och snickra lite…. Han har även gästspelat på skola som elevassistent och på Bondängen som kriminalvårdare.

Nu senast har han jobbat för Roland Karlsson Fasadrenoveringar med en massa målande, putsa, mura osv. Tyvärr är det lite problematiskt att fixa fasader i snö och minusgrader – därav detta behov av nytt jobb!

På pluskontot: duktig, snäll, lojal, serviceminded, kreativ, påhittig och trevlig
På minuskontot: han kan vara lite morgontrött MEN det är inget problem för jag har vassa armbågar och en effektiv högerfot. En välriktad spark och han är ur sängen snabbare än blixten… 🙂

Så, sitter du och ruvar på ett jobb åt Andreas hör av dig till mig omedelbums! Alla förslag mottages tacksamt…..

Tack!

PS: När Andreas och jag träffades så jobbade han faktiskt på ett byggföretag som jag anlitat för att hjälpa till med utbyggnaden av mitt hus. Andreas murade min skorsten, han addade mig på FB och resten är historia….Nu bor vi här båda två, en gemensam knodd och nyförlovade! Så kan det gå 🙂

Bättre referens kan man väl inte få?

Jag och mina tatueringar

Nä, nu tog jag i! Jag har ju inga tatueringar… Inte en endaste liten en! Då och då har jag funderat på att göra något men har aldrig kommit till skott. Jag har kraftig beslutsångest och kan inte bestämma mig för vad jag vill göra. Var jag vill göra den. Text eller motiv. Färg eller inte. Många frågor och inga svar. Tills dess att jag vet vad jag vill göra så låter jag bli.

En liten piercing i naveln har jag i alla fall hunnit göra. Och ta bort. Fick den i 25-årspresent av mina fantastiska studie/resekamrater från Nya Zeeland. Men när kilona smög sig på så var det plötsligt inte lika läckert med en piercing och efter ett par år tog jag bort den.

Här bor jag!

Jag har bott i Strängnäs till och från under hela mitt liv. Mina första år (?) tillbringade jag på Klostergatan i en stor fin lägenhet med utsikt över Ångbåtsbryggan, sen bar det av till Trädgårdsgatan där jag bodde ända tills jag flyttade hemifrån. Första flytten gick till Linköping där jag pluggade en kort sväng, hem igen och sen en sväng upp på Tingstugatan följt av en tur ner på stan igen till Klostergatan. När jag var och tittade på lägenheten på Klostergatan så visade det sig att nuvarande hyresgäst blivit vräkt men inte hunnit ut så när jag kommer dit, med hyresvärden och pappa i släptåg sitter det ett helt gäng av låt oss kalla dem ”inte-helt-OK-folk” och ger mig det onda ögat för att jag typ stulit deras knarkarkvart…. Ett låsbyte senare så var jag installerad.

Med facit i hand så var det nog tur att tidigare hyresgästen blev vräkt, i och med detta så var grannarna något härdade…. Jag tror att det i princip var fest i den lilla ettan varenda helg i ett år eller två! En och annan lördag eftermiddag tillbringades i solen på balkongen med en cider, det var härliga tider! 😉 Bodde ett tag i en tvåa i samma hus, samma våning. Bara att bära tallrikarna från ena köket till det andra. En ganska angenäm flytt!

Sen flyttade jag till Västerås för att plugga. Jag hann med två flyttar inom Västerås och en flytt till utlandet, innan det var dags att flytta hemåt igen. Södertäljevägen, here I come följt av Bondegatan. Där bodde jag i tre olika lägenheter, 2:a, 3:a och 4:a. 2005 hyrde vi ett hus i Malmby, hann precis flytta in och föda barn och sen var det dags att packa ihop hela bohaget och flytta till Åsby. Nu har jag bott här sen juni 2005 och har inte för avsikt att flytta förrän drömvinsten trillar in!

Så en 10-12 flyttar har det nog blivit genom åren, vet inte om det är direkt mycket men min pappa gick i strejk någon gång runt år 2000 – då hade han flyttat klart mig! 🙂

Strängnäs må vara en småstad, på gott och ont, men jag trivs och det är faktiskt ganska fint här!

Jag är ensambarn, enda barnet, solo, syskonlös. Gudarna ska veta att jag tjatade på mina föräldrar när jag var liten att jag ville ha ett syskon. Utan framgång.

Nu när jag har egna barn har jag tvingats ta till mig det här med syskonbråk. Jag har ju aldrig haft någon att bråka med på det sättet och var liksom helt oförberedd på detta EVIGA bråkande, tjafsande och retande. Dygnet runt. Året om.

Alltså ska det vara så? Är det normalt med två ungar som bråkar all vaken tid? Hur länge ska detta pågå? Hör oroväckande historier från kompisar som berättar att de bråkade med sina syskon tills de flyttade hemifrån. Det innebär minst 10-12 år kvar med konstant tjäbbel. Det kommer driva mig till vansinne. På riktigt. Avdelning 19 – here I come.

Ett barn = inget barn
Två barn = enkelbiljett till hispan

Jag måste dessutom vara extra korkad eftersom jag skaffade en knodd till.

Lås in mig.

Mitt huvud exploderar minst 10 gånger i veckan….

Jag och matlagning

Jag är helt kass på att laga mat – tyvärr! Kan knappt koka potatis… Jag älskar ju att äta men tyvärr har intresset för att laga maten aldrig varit lika stort. Jag skulle dock verkligen vilja kunna, antar att det handlar om att ta sig tid, plocka fram recept och sen bara öva, öva och öva. Nu omger jag mig ju med människor som tycker pizza är Guds gåva till mänskligheten – allt annat betraktas med viss misstänksamhet… Det gör ju inte saken mer motiverande direkt!

Att lägga ner en massa tid på matlagning och sen mötas av ”bläää, det var äckligt” gör att lusten minskar en aning… MEN skam den som ger sig! Kanske ska göra det till ett mission att laga en ny rätt varje vecka under våren? Japp, jag ska försöka i alla fall! Jag tar givetvis gärna emot alla tips på era favoritrecept! Nyckelorden är: gott, snabbt och (ganska) enkelt!

Jag och utbildning

Jag har en kandidatexamen (120p) i företagsekonomi med inrikning Internationell Marknadsföring. Läste drygt tre år på Mälardalens högskola i Västerås varav en termin utomlands (Nya Zeeland som jag skrivit om tidigare). Att jag hamnade just i Västerås och på just det programmet var något av en slump. Jag tyckte marknadsföring lät intressant, sökte, kom in och flyttade dit! Åren i Västerås var fantastiskt roliga, skolan gick bra och vi hade mängder med fester – som sig bör! Jag stormtrivdes även i Västerås som stad, en alldeles lagom stor stad att bo och plugga i!

Jag klarade samtliga kurser jag läste förutom en, spansk grammatik! Skrev den två gånger, kuggade och sen struntade jag i det…. Idag är mina spanskakunskaper begränsade till ”Hola, me llamo Åsa!” och ”el perro esta bajo la mesa”.

Jag och min sk karriär

Jag har jobbat på flera olika ställen innan jag hamnade där jag är idag:

• Dealer, Black Jack. Jobbade i något år eller två som Black Jack dealer på några olika uteställen här i min hemstad.
• Jobbat extra på Woody Trä i Västerås en period. Sålde brädor osv.
• Sommarjobbat på NCC där jag reggade fakturor hela dagarna
• Bostadsbidragshandläggare på Försäkringskassan
• Kamratstödjare på Paulinska skolan
• Administratör på SLK System
• Affärsområdesassistent på Connecta Navigate
• Konsultchef på Arena Personal
• Projektledare på Daymaker – nuvarande

I flera år efter att man slutat på skolan kunde man höra ”Kamratstödjarjävel” från någon liten ligist i Präntaren… Oftast med glimten i ögat men säkert en och annan som menade det också! 🙂

Jag och Andreas har förlovat oss!

Japp, Andreas frågade om vi skulle förlova oss när Milo föddes! Vi kunde inte skaffa ringar då eftersom jag samlat på mig typ 20 liter vatten i hela kroppen. Mina fingrar såg ut som stora prinskorvar, nu har de mer eller mindre återgått till normalsize (små prinskorvar) och vi har fått ringarna!

Det står alltså 2011-10-23 i ringarna men vi satte på oss dem igår med Milo som enda vittne. Det blev inget storslaget firande men en mysig middag blev det i alla fall. När det gäller giftemål så har vi inget planerat, man ”bör” ju gifta sig inom ett år enligt gammal tradition. Jag är dock inte så mycket för traditioner så bröllop tar vi när det passar!