Jag och dieter
Jag älskar mat. Jag älskar att äta. Jag älskar i princip allt som är onyttigt. Tyvärr. Jag har därför genom åren även försökt mig på en och annan ”bantningsmetod” – med varierande resultat.
1. Danska Rikshospitalets diet – någon slags skum diet där man skulle kunna ändra ämnesomsättningen. Efter 4-5 dagar yrade jag och drömde mardrömmar om eländet och började äta normalt igen. Gick nog ner ett par kg i ren förskräckelse som sen kom tillbaka snabbare än blixten.
2. Viktväktarna – points hit och points dit. Böcker med alla livsmedel listade, miniräknare där man kunde räkna ut points för varje sak man äter osv. Funkar säkert om man orkar hålla på att räkna, räkna och räkna. Gick ner ett par kg med detta också. Gick och vägde mig en dag i veckan, köade med en massa andra halv- och heltjocka, betalade en slant och fick en guldstjärna.
3. Cambridge-kuren – drack soppor till frukost, lunch och middag i två veckor. Gick ner 5 kg. Gick sen upp dem igen. Faktiskt ganska goda soppor, i alla fall de kalla varianterna, lite som milkshake. Fungerar nog bäst som en ”akut” insats för ett speciellt tillfälle, ex om man vill tappa 2-3 kg inför en fest eller nåt sånt.
4. LCHF – Low Carb High Fat, den metod jag gillat bäst faktiskt. I korta drag så handlar det om att skippa kolhydrater, socker, lightprodukter och istället äta mycket kött, fisk, fett. Man får äta massor av riktigt god mat och funkade bra på mig. Blev av med sötsuget. Mest av allt saknade jag bröd! Gick ner 9-10 kg på 6 månader sen blev jag gravid och gick upp 22 kg… 🙂
En annan metod skulle ju kunna vara att äta med måtta och undvika att hetsäta chips och godis flera dagar i veckan, kanske träna lite också?! Allmänt sunt förnuft. Trist va?