Alltid. Oavsett.
Varje ålder har sin charm och just nu är tiden med Milo alldeles fantastisk… Alla nya ord, blöta pussar, anklagande små pekfingrar i luften som följs av ”dumma mamma”, små klappar på kinden och allt busande och skrattande.
Jag är djupt och innerligt förälskad i den här lilla pojken.
Dagen är snart slut. Jag likaså. Jobbat hela dagen, tokstressat hem. Lagat mat åt familjen och sen lite tårta för att fira Milo. So far so good. Sen när klockan närmade sig sju så kom storbarn nr 1 på att han visst hade matteläxa. Mycket matteläxa. Som så klart ska vara inlämnad imorgon. Bara att sätta sig och börja traggla. Jag kan inte rå för det men det är så SATANS tråkigt med läxor att jag dör stora tråkdöden. Jag tycker väl inte att matte är superskoj men det kan jag ju inte gärna upplysa Elliot om – typ ”skit i det här, det finns en miniräknare. Använd den istället!”. Jag måste dessutom sitta bredvid hela tiden annars har snart fokus glidit iväg till något helt annat än subtraktion och addition. Helst vill jag ju bara dra täcket över huvudet och zappa runt på facebook. #uselmorsa Herregud, efter drygt en timme så var vi äntligen klara. Tack gode gud för det.
Milo firade vi med lite sång och tårta som Andy bakat! 🙂 Milo verkade glad och nöjd och åt tills det började spruta tårta ur öronen på honom… Nu är storbarn och lillbarn nerbäddade och jag är beredd att göra dem sällskap. Borde ha cyklat minst 30 minuter ikväll men jag struntar i det. Jag är trött, trött, trött, tårtmätt, PMS:ig och vill bara sova.
Nu borsta tänderna. Sen läggdags.
…för idag är det Milos födelsedag! Idag för två år sen föddes den största lilla bebis jag någonsin skådat. Ska man vara petnoga så befann han sig just precis nu – för två år sen – fortfarande i min mage där han gjorde sitt yttersta för att spränga den och bredda mitt höftmått med typ 6 dm…. Jag hade vid det här laget vankat några kilometer i korridorerna, fått en tablett att sova på och när jag sen vaknade morgonen den 23 oktober 2011 så tyckte personalen att det var en god idé att sätta igång förlossningen med hjälp av lite raketdroppar rakt in i armen! Sagt och gjort. Värkarna drog i gång från 0-100 på 10 minuter och jag var övertygad om att ”nu dör jag”. Drog i mig lustgas som om mitt liv hängde på det – vilket det på sätt och vis gjorde – det här var ju min tredje förlossning men jag hade aldrig varit med om sån vidrig smärta som när Heffaklumpen försöke borra sig ut. För att göra en lång historia kort – han kom naturligtvis inte ut. Han var ju stor som en pick-up. Akut kejsarsnitt och strax efter 13.00 plockade de ut Heffaklumpen, nästan 4 800 gram och 57 cm lång. Som sagt, en liten pick-up.
Lillebror, Lillgrodan, Milomuppen, Mysmupp, Mille, Millekille, Sötstruten, Gosegroda. Gullrumpa. Kärt barn har många namn. 🙂 Grattis på födelsedagen! Vi startade med lite ballonger och paket. Ikväll följer vi upp med tårta och sång!
Här kan du få fler detaljer, som du med största sannolikhet inte vill veta…. 😉
Mätt och belåten har jag nu planat ut i soffan. Måndagstacos avklarade och matlåda fixad. Eldar i braskaminen och tänt alla ljus jag hittar, jag är frusen och Andy är varmblodig… Nu när Andy är på hockeyträning så är det jag som bestämmer nivån på värmen här hemma. Jag trivs bäst i 25 grader inomhus medan Andy flämtar som en fisk på torra land vid den temperaturen 🙂 Så när han är borta eldar jag av bara katten…
Ljumsken spökar fortfarande. Jag fortsätter mitt ihärdig ignorerande… Milo sover på sitt rum, han är så trött på kvällarna och när man frågar om han är trött säger han ”Jaa-a”, tar sin lilla snutte och går in i badrummet för att få ny blöja, borsta tänderna och krypa i pyjamasen. Sen springer han in på rummet, klättrar upp i sängen och drar upp täcket till hakan. Sveper i sig nappflaskan, ger tillbaka den och snurrar runt ett varv och sen tar det typ 5 minuter tills han sover djupt. Jag njuter så länge det varar….. Det lär säkert komma en tid då han skyr sängen som pesten och vi får brotta ner ungen i sängen med milt våld.
Han pratar mer och mer också, försöker härma det vi säger och det är så roligt! Det går så fort, alldeles nyss var han en liten (eller liten har han väl aldrig riktigt varit men ni fattar…) bebis och nu är han en stor pojke. Han har även lagt sig till med en massa busigheter, knycker saker och springer iväg sitt snabbaste med dem. När man sen närmar sig så kastar han iväg det och fnissar förtjust. Det spelar ingen roll hur arg man blir, 10 sekunder senare gör han om det igen… Det går ju dessutom inte att vara arg på honom speciellt länge. Han har mamma lindad runt lillfingret!
Igår var storbarnen här en stund och hälsade på – det är pappavecka för deras del – och då berättade Elvira en liten historia som utspelat sig i helgen.
Elvira: Pappa, jag vill hyra en familjefilm som vi kan titta på….
Pappa: Absolut, vi hyr en film här på Coop. Jag kan välja ut en bra film åt oss.
(en stund senare på väg hem i bilen)
Elvira: Meeen pappa, är det här verkligen en familjefilm? Flickan på bilden här är ju alldeles blodig i ansiktet?
Pappan: Ja, joooo kanske det, men hon är ju bara lite blodig?!
HAHAHA, ibland vet man ju inte om man ska skratta eller gråta.
PS: Elvira fick inte titta på filmen så inget barn for illa av det möjligen något ogenomtänkta filmvalet!
Nu ska jag borsta mina tänder, gå och lägga mig utan snutte och välling, snurra ett varv och sen sova!
Det har hänt en del på ett år…. Nu har lillgrodan blivit drygt 19 månader och det är slut på friden! 🙂 Han är högt och lågt, klättrar, springer, hoppar (”oppa, oppa”) och gör allt han kan för att göra sig förstådd!
Det kommer inte så många ord än men han säger i alla fall mamma, pappa (sällan), oppa (hoppa), där, hej, titta, aj, ”namnam” och ”örrrn, örrrn” (bil). Elvira har lärt honom att gnägga som en häst. Han kan kombinera två ord, oftast Hej mamma eller Mamma där. Mitt lilla geni! 🙂
Han äter samma mat som vi andra men får fortfarande en flaska välling i sängen innan han ska somna. Han älskar den här flaskan och springer gärna frivilligt in och lägger sig när man frågar om han vill ha välling och sova. Han är glad större delen av tiden men man kan börja ana att han närmar sig ”Terrible Twos” – han varvar glada skratt och härligt humör med totala sammanbrott om man råkar hälla upp vatten istället för mjölk eller om man inte tillräckligt snabbt greppar vad det där lilla pekfingret pekar på och vad ”däääh, däääh” betyder. Det gäller att vara snabb!
Till frukost smaskar han glatt i sig en skål yoghurt och lite flingor, ibland en smörgås. Osten pillar han noggrant bort och lägger bredvid. Han älskar mjölk och ibland känns det som om han skulle kunna hinka i sig minst en liter åt gången när han börjar. Som Andy brukar säga ”inte konstigt att han dricker som en kalv när hans mamma är en ko” – morr!! 😉 Kakor, glass och chips är ”namnam” och ungen är bottenlös när det gäller godsaker! Det har han ärvt efter mor och far.
Milo älskar bilar, traktorer, flygplan – allt som låter och åker. Inte helt oväntat har filmen ”Bilar” blivit en stor favorit som gått varm här i sommar. ”Örrrn, Örrn” skriker han och springer in på sitt rum och kastar sig i sängen. Då är det filmtajm.
Pottan har han inte greppat än utan det är blöja som gäller om man vill undvika små pölar lite här och var. Höstblåsor lyckades han dra på sig här för någon vecka sen, prickar på rumpa, fötter, händer och ansikte. Dessa är på väg bort nu och han har inte direkt påverkats något av dem förutom en febertopp precis innan det bröt ut.
Han har fått en jättestor härlig egen säng (1,20) där i princip hela familjen får plats om vi tränger ihop oss. Dagens absoluta höjdpunkt är läggningen av lillgrodan. Han, jag, välling och snutte i hans jättesäng. Det är så mysigt att få en lugn stund med honom på kvällarna. Min favoritrutin!n Han sover oftast hela natten utan avbrott men om han vaknar till så slutar det oftast med att jag kryper ner bredvid honom och sen sover resten av natten hos honom. Myyysigt!
Väger drygt 13 kg och drar 92 i storlek nu. Han växer så det knakar! Snart är hans första sommarlov slut och det är dags för dagis förskolan igen nästa vecka.
Mitt minsta hjärta! Min älskling och lilla terrorist…
Eller kanske inte en dålig människa men men människa med MYCKET dålig karaktär. Så dålig att den är direkt kvalificerad till VM i karaktärsuschling 2013. Lat är jag också. Extremt jävla-skit-lat. Inte ens närmat mig träningskläderna på veckor. Dålig kombo.
Helgen har varit kalasbra med en hel massa godsaker som har nästlat sig ner i magen på mig. Har inget att skylla på, har ihärdigt och med öppna ögon tryckt i mig allt gott jag hittat. Dessutom uppmuntrat min man (hahaha, dör en smula varje gång jag säger/skriver det) att handla mer snask för att göda mitt sockermonster som tagit kontrollen över kropp och knopp. Jag är bottenlös och går loss som en skördetröska i köksskåpen. Jag behöver detox. Socker- och chipsdetox. Dessutom behöver jag en PT som kommer ut till Åsby och kör upp en blåslampa mellan skinkorna på mig. Någon som springer bredvid och skriker ”öka takten, tjockis”… Någon frivillig?
Storbarnen har åkt till sin far, lillgrodan sover och jag ska tigga till mig en massage av min man (återigen…jag dööööööööör 😉 )!Just för stunden är jag extra förälskad i lillgrodan. Han är inne i en sån fantastiskt, urmysig, underbar fas nu att jag kommer på mig själv att lägga huvudet på sned och förnöjt konstatera ”visst är han för söt, han är ju så underbar” flera gånger om dagen…. Möjligen är jag en aningen partisk men han skrattar, ler, charmar, fnissar, skojar, kittlas, bubblar och pekar med sitt lilla knubbiga pekfinger på allt han ser och allt han vill ha. Mammahjärtat svämmar över och jag kan pussa sönder hans små myggbitna kinder. Mitt lilla hjärta!
Nu massage. Sen sova och ladda för en ny cirkusvecka på jobbet.
Dagens drama stod återigen Milo för. Lagom till lunch så ringde de från dagis (förskola, jag vet) och berättade att Milo ramlat och slagit i bakhuvudet rejält. Jag tycker jag är rimligt cool när det gäller såna här saker men man blir ju alltid orolig när det gäller ens barn… Efter att ha rådgjort med sjukvårdsrådgivningen så hämtade vi hem lillgrodan så han skulle kunna få ta det lite extra lugnt på eftermiddagen. Nu verkar det dessutom, som grädde på moset, som om han har lite feber och han får nog vara hemma även imorgon…. Han fick ju spruta häromdagen också så febern kan kanske vara en reaktion på det? Han har somnat för kvällen men vi petar på honom lite då och då för att ha koll på honom. De gråa hårstråna fullkomligt exploderar på skallen…
I övrigt har absolut ingenting kul hänt. Härligt va? Bara jobba, jobba, jobba.
Vad roar ni med en tisdag kväll som denna? Hockey? Eurovision?
På lite bättre humör nu. Kom hem och maten stod mer eller mindre på bordet, en säker humörhöjare! Sen har jag legat på soffan och tvångskramats med barnen i olika omgångar, nästan en timme i telefon med bästa Lotoft och nu ett glas iskall Pepsi Max. Kvällen är räddad.
Just nu går jag och är konstant sugen på godsaker, har ju haft en grym svullosvacka och försöker ha nolltolerans till godis, glass och kakor nu. När man väl väckt det lilla sockermonstret så är det inte helt lätt att bli av med honom igen.
Kom förresten på att Milo fyller 1,5 år idag! 🙂 Vår lilla älskade groda, han är stor liten kille nu. Han pratar fortfarande inget mer än just ”Mamma” men det säger han typ hela tiden. Han kallar Andy för mamma också men om man frågar var pappa är så pekar han på Andy. Ibland ser det ut som han försöker få fram ett ”Paaa…” men sen slutar det alltid med ”MAMMA”. Han har koll på var öga, näsa och mun sitter. Fullkomligt älskar att leka med bollar och bilar. Att läsa/peka i böcker är en annan favorit. Han är galen sin tandborste och springer till badrummet så fort man frågar om han vill borsta tänderna. När han bajsat så klappar han sig på rumpan och mumlar någon slags rappakalja – då vet man att det är läge för en utryckning till skötbordet.
Dagisinskolningen har gått riktigt bra. Nu verkar han trivas riktigt bra, vinkar så glatt när jag lämnar honom på mornarna. Han sover som en liten gris hela nätterna i vår säng, urmysigt men kanske inte en långsiktig lösning. Han har ju faktiskt ett alldeles eget rum att bo i… Vilket år som helst ska han börja sova där inne! 😉
Vi firade hans 18-månaders dag med pyttipanna och en flaska välling! Det gick bra det med!
Nu strax läggdags. Imorgon är en annan dag!
Fr.o.m. imorgon är jag tillbaka i yrkeslivet. Föräldraledigheten är officiellt över för min del och jag lämnar över stafettpinnen till Andy som tar över den biten fram till sista mars. Sen blir vår ”bebis” förskolebarn – vad var det som hände liksom? Det har varit en helt fantastisk tid och jag har faktiskt njutit varje minut! Kanske för att det här är sista gången? Bebiståget har lämnat den här perrongen och därför har jag verkligen försökt uppskatta varje ”ledig” dag till max!
Varje ålder har sin charm och Milo har gått ifrån att vara ett litet behändigt ”paket” till en alldeles egen liten individ med personlighet och en hel del håll-i-gång i benen! Lika fantastiskt varje gång att få vara med och ta del av den här utvecklingen.
Nu laddar jag om och förbereder mig för att kliva tillbaka i den riktiga världen igen. Den med tider som ska hållas och deadlines att passa. Både roligt och lite jobbigt på samma gång. Nu ska hjärnan sparkas igång igen och få användas till lite annat än att räkna antalet vällingskopor. Det kan gå precis hur som helst! 😉
Jag ska försöka bära med mig mina nyårslöften i bakhuvudet och ser fram emot våren!
I allmänt julstök så glömde jag helt bort Milos egna lilla inlägg. Nåväl, bättre sent än aldrig…
Milo 14 månader
Nu går Milo mer än han kryper. Ibland ålar han fortfarande i blixtens hastighet men i huvudsak så traskar han runt när han vill någonstans. Han har blicken ett par meter fram så allt som ligger i hans väg kliver han på/över. Att gå runt är inte hans grej. Är du i vägen blir du mosad. Enkelt. Han bits fortfarande då och då men inte riktigt lika ofta som förrut. Tänder är på väg lite här och var i munnen. Två kindtänder och en hörntand jobbar sig för tillfället fram. Nu har han 10 synliga tänder.
Han vaknar fortfarande 1-2 gånger per natt och vill dricka välling. Han trivs bra i sin säng, försöker vi ta upp honom till oss i dubbelsängen får han totalfnatt och far runt som en iller i sängen. Snudd på omöjligt att få honom att somna om då. Han somnar för kvällen i sin säng med vällingen i handen. Vaknar han till så somnar han säkrast om i knät sen, med snutten i högsta hugg. Napp har han ju aldrig tagit och är fortfarande inte intresserad av. Nu har vi slutat försöka. Känns onödigt.
Han är oftast glad och pigg. Har blivit lite blyg ibland men det går över efter en stund. Om inte förr så efter en kram av mamma eller pappa. Kittlig som sjutton, skrattar så han kiknar om man killar honom under armarna eller i magen. Strumpor är det värsta han vet och kan rycker av dem så fort han kan. Nu har vi ju även börjat med kängor till honom vilket han inte är helt nöjd med. Men det är bara att vänja sig… 🙂 Milo har vid 14 månaders ålder även hunnit med sitt första ispass i Fjällräven Center. Hockeykarriären har precis tagit fart!
Äter förutom välling även frukt, gröt och barnmat. Nu för tiden vill han gärna smaka av vår mat också och är nyfiken på allt som går att stoppa i munnen. Han säger mamamama och tiiiita dä. Ibland ett ta ta (tack tack) också. Hans favoritleksaker är bollar och hans klubbor som han mer än gärna lattjar med.
Jag börjar jobba om två veckor och då ska Andy vara pappaledig fram tills dess att vi förhoppningsvis får en dagisplats åt trollungen. Svårt att fatta att jag varit hemma i över ett år med lillgrodan. Separationsångest AB!
;
