Jag försöker behärska min lust att googla sönder ”glossybox december 2012” – imorgon bör jag få svaret själv och den här gången SKA jag inte förstöra överraskningen genom att snoka runt på nätet i förväg….
Möjligtvis dimper det även ner en nyårsbox samtidigt. Kan bli rena rama julafton… 🙂 Nu ska jag gå och lägga mig och försöka sova ikapp några timmar som jag sumpade i natt! Imorgon ska vi ju som sagt till Leos Lekland och jag anar att jag kommer behöva uppbåda all kraft jag kan….
Förresten, idag lyckades Milo med ett nytt litet partytrick! Medan jag försökte kamma till Elvira innan julavslutningen så smög Milo sig fram likt en ninja till toalettstolen. Väl på plats så bestämde han sig för att utforska botten på den. Rätt som det är så hör vi ett argsint vrål ur toastolen. Milo står på huvudet rakt ner och locket har slagit igen på ryggen på honom…. Hade kunnat blivit ett riktigt kul foto men jag plockade upp honom istället för att hämta kameran. Gör ungskrutten om det så fotar jag först, jag lovar. Hahaha. Han var lite blöt om händerna när jag fiskade upp honom. Så nu vet vi det. Böjer man sig tillräckligt långt fram så kan man tvätta händerna i toaletten. Bra att veta för smutsiga 1-åringar som minglar på toaletten.
Ha, idag kapitulerade jag och köpte skåplås till köket. Nu är Milo, möjligen tillfälligt, överlistad och han kommer INTE in till sopor, rengöringsmedel och sprayer längre. Hehehe!
Igår var Milo en riktigt liten tokterrorist, vaknade vid elva och somnade nog inte om förrän närmare 00.30. Han skrek som en liten galning och for runt i sängen som en tornado. Idag kollade jag i hans mun och hittade nog möjligen en lite förklaring till hans sura miner. Det ploppar upp tänder lite varstans och just nu har han två stora kindtänder på väg upp. Tandköttet är jättesvullet och man kan ana lite vitt på väg upp. Inte så konstigt att han protesterar lite…
Medan lillgrodan sov så vek jag två ton ren tvätt. Kanske världens tråkigaste hushållssyssla… Går bara att göra medan grodis sover annars hjälper (stjälper) han bara till på sitt lilla vis och då blir vi aldrig klara. När han väl vaknade så tänkte jag att han kunde sitta med vid köksbordet medan jag slog in julklappar. Inte så genomtänkt eftersom han även nu ville hjälpa till – förstås – genom att äta papper, kasta tejp, peta ut sina ögon med saxen osv. Blåste av den aktiviteten och tar den ikväll när han somnat…
Jag började också knacka lite på nästa krönika till Hemmaliv. Har lite skrivkramp men fick ihop lite att bygga vidare på i alla fall. Inte alltid helt lätt det där, det gäller att verkligen sätta sig ner och försöka. Det ser kanske inte ut att vara så mycket, några rader men skulle jag vänta på att en hel perfekt krönika plötsligt bara fanns där i huvudet så skulle jag få vänta resten av livet…
Nu har jag tänt en ny omgång med ljus och hämtat in lite mer ved så jag klarar mig resten av eftermiddagen och kvällen. Det blir ju så rackarns mörkt här ute trots all snö så det gäller att passa på medan det finns ett uns av dagsljus kvar….
Milo klättrar upp och ner i soffan. Upp i mitt knä, lindar sina små armar om min hals och lägger huvudet på mitt bröst. I tre sekunder. Sen ner igen. Sen upp igen. Sen ner igen. Sen upp igen. Sen ner…ja ni fattar. Härlig omväxling från hans nära-döden-klättringar på bord och byråar…
Klätterapan ger mig snart ett nervöst sammanbrott! Herregud, inte ens Elliot var så här ihärdig i sina försök att utforska världen…och det vill inte säga lite! Det går inte att titta bort i 30 sekunder för då har han hittat på något hyss!
Han vill gärna utforska soporna under diskbänken. Inte så kul. Jag hade någon illusion om att jag INTE ville skruva i barnspärrar i skåpluckorna men måste nog kapitulera snart. Att ha barnstolen stående där orsakar bara blåmärken på mina egna ben och lillgrodan är stark nog att flytta den om han får jobba ostört en sisådär 10-15 sekunder.
Tripptrapp är dörrblockerare
Alla dörrar i huset är numera stängda. Han får röra sig på en begränsad yta eftersom han annars gör det till sin mission att rycka, dra och äta ALLT han ser. Elviras rum är absolut off-limits. Där ligger det suddigum, petshoppar och pärlor överallt. Livsfarligt.
Möts av stängda dörrar överallt…
Brasgallret är fastlåst med hjälp av dammsugaren. Flyttar jag på dammsugaren så tar det Milo ca 10 sekunder att flytta på gallret och sedan belåtet sätta sig i vedkorgen och käka bark. I bästa fall vedkorgen. I sämsta fall ska han utforska kaminen. Som är varm ca 20 timmar per dygn.
Han använder TV-bänken som en trappa upp till byrån. Allt han behöver är 20 obevakade sekunder sen sitter han på byrån. Dvs man kan inte ens gå på toa utan att ha med sig den lilla terroristen.
Lådorna i byrån används också flitigt som trappsteg. Eftersom all förvaring i detta hus är bygg på just byråar så finns det många trappsteg att använda sig av….
Soffbordet är en annan favoritplats att sitta på. Klättrar obehindrat upp och ner i en rasande fart.
Att säga Nej eller Aj Aj bemöts bara med ett belåtet flin. Jag vet ju att han fattar för han förstår ju massor av andra saker jag säger tex hämta bollen – då hämtar han den. Vill du ha mat – då kryper han ut i köket osv. Men mina nej väljer han omsorgsfullt att ignorera, oftast med ett flin!
Duscha kan man bara göra när han sover, om man sätter honom i spjälsängen med leksaker eller om man bär in barnstolen i badrummet och ger ungen 25 majskrokar och sen duschar i ljusets hastighet!
Det är tur för honom att han är så söt och glad mest hela tiden… 😉 För att kunna skriva detta inlägg fick jag ge honom en av hans julklappar i förskott. Hahaha, ett litet pussel som var kul i ett par minuter ungefär.
,Distraherad i en minut eller två…
Jag är lite orolig för hur det ska gå med julgranen. Att han välter den minst ett par gånger känns inte helt omöjligt… Fast har man fastnat under en stickig gran en gång så kanske man undviker den sen? Antagligen önsketänkande.
Så ser en alldeles vanlig lördagmorgon ut i Åsby. Pappan i familjen sover som en stock, han drack visst julbord igår och behöver tydligen sova ut…
Idag har vi fått vår beskärda del av dramatik! Var och fikade hos en kompis och Milo sätter plötsligt en liten äppelbit i halsen… Kris och panik! Han hostar, frustar, och försöker febrilt få luft. Min vän ringer ambulans samtidigt som jag försöker rensa hans mun. Lägger honom över knäna och vi försöker ”dunka” lite i ryggen och tillslut hoppar några tillsynes små oförargeliga äppelslamsor ut. Annika hjälper till och pratar samtidigt med SOS, vi talar om att det verkar ha gått bra och att han andas OK nu men det slutar ändå med att ambulansen kommer (i full fart med blåljusen på) genom Sundby Park för att titta till Milo. Det är tydligen rutin?!
En kort stund senare kommer två fantastiska ambulanskillar, lugna, trygga och väldigt trevliga! De snicksnackar lite med lillgrodan och säkerställer att allt är lugnt. Milo tittar på dem med stora ögon och undrade väl vad det handlade om… Mina ben darrade och pulsen gick i 280. Milo är mitt tredje barn men det här är första gången någonsin nåt liknande hänt… Jag skyller på glupska Åkersgener eller nåt åt det hållet! 😉
Man är inte kaxig när nåt sånt här händer och jag inser att allt jag lärt mig om situationer som denna har jag glömt bort. HÄR kan du läsa på lite om hur du hanterar en ”sätta i halsen”-situation!
Slutet gott, allting gott men det var lite darrigt någonstans i mitten! Nu mår han bra och är sitt vanliga spratteljag. Äpple är däremot förbjudet i vårt hus och jag funderar på att sätta honom på flytande föda tills han fyller 18 år…
Så kan man också roa sig en fredag eftermiddag! Dock inget jag rekommenderar….
Idag fyller Milo 1 år! Helt galet…tiden går supersnabbt och otroligt långsamt på samma gång. Här kommer en liten statusuppdatering gällande 12 månader.
Milo kryper fortfarande a la Navy Seal men varvar det med en mer klassisk ”normal” krypning också. Han har flera varianter att välja mellan lite beroende på hur bråttom det är. Han ställer sig upp och kan stå själv korta, korta stunder. Vi snackar sekunder. Milo har även knäckt ”klättra upp i soffan”-koden och nöjdare kille får man leta efter när han sitter längst upp i soffhörnet och brottas med kuddarna! Han är inte riktigt lika säker på att ta sig ner. Ja, ner kommer han ju på ett eller annat sätt. Än så länge mest med huvudet före men ibland glänser han till och glider ner riktigt snyggt.
Att leka på syskonens rum är det absolut bästa Milo vet, antagligen just för att han inte får göra det. Något han är extremt medveten om. Där finns ju så mycket SMÅsaker att roa sig med. Pärlor, gubbar, legobitar, suddigum, hårsnoddar, böcker, kulor – en hel uppsjö av saker som kan göra en mamma gråhårig på mindre än 30 sekunder. ALLT måste naturligtvis smakas på…
Milo äter allt han kommer över. Mat, möbler, filtar, fingrar, kex, sten – allt som råkar komma i hans väg. Milo fick en gåvagn i 1-års present och med den går han riktigt stadigt. Han knatar även glatt med om man håller honom i ena handen. Vi får väl se när han börjar gå på egen hand. Elliot var ju 10 månader och Elvira 14 månader, han har ett tag på sig för att bräcka syrran.
När det gäller pratet så kan jag inte påstå att det hänt så mycket mer sen sist. Heeej och Tiiittta är hans stående uttryck. Just nu är han inne i en bra sovperiod. Somnar runt sju på kvällarna och sover oftast ända till morgonkvisten då han drar i sig en flaska välling. Det är ungefär 50/50 om han somnar om eller kör fullt ös medvetslös…. En powernap på dagen hinns också med mellan matpauserna.
Han älskar att åka vagn och nu har vi bytt till en framåtvänd vagn. Han gillar det medan jag ibland kan sakna att se honom när vi är ute och går men huvudsaken är väl att han är nöjd.
Milo älskar musik, har några schyssta moves som han kör så snart han hör något som kan liknas vid musik eller sång. Han vaggar, vickar, nickar och diggar i takt med musiken.
Bäst av allt! Milo börjar så sakta få kläm på det här med pussar! Oftast med vidöppen mun och dreggligt till tusen men ack så härligt. Han är lite snål och man får truga lite innan han bjussar på lite dreggel. Ena dagen delas det ut givmilt med pussar och dagen därpå får man sig en rak höger när man försöker sticka fram huvudet och stjäla en puss. Brås på sin mor kanske? Hehehe….
Idag har vi smyg-för-firat Milo lite eftersom Norrlandssläktet var på plats i helgen! Han har fått paket i alla upptänkliga former och storlekar, stora, små, hårda och mjuka. Hans allra första födelsedag… Det har även ätits tårta, grodgrön prinsesstårta i så stora lass att jag nästan trodde vår lillgrodan skulle spricka.
Nu Solsidan och lite nedvarvning innan det är dags för de stora barnen att krypa till kojs.. Själv säckar jag väl ihop i soffhörnan tills dess att det är tajmäven för oss att sova.
