Idag blir vår älskade lilla Milo 9 månader. Det är en läskig klyscha men fy F-N vad tiden går snabbt…. Kan inte fatta att han funnits i våra liv i nio hela månader!
Nu händer det en hel del här hemma. Milo ålar fram med blixtens hastighet, krypa kan han inte men åla går som på räls. Han tar sig runt överallt, syskonens rum är förbjudna zoner som lockar massor. Vi har satt upp en grind till altandörren för att han inte ska hasa ner för trappan och landa på näsan.
Han är en supermysig liten kille som nästan alltid är glad och nöjd. Lite pipig när han blir trött men i det stora hela verkar han rätt nöjd och belåten med livet.
Det är nog bara en tidsfråga innan han trillar ur vår säng där han alltsomoftast vaknar även om han alltid somnar i sin säng. När han vaknar så gör han vilda utbrytningsförsök och då gäller det att vara med. Att barrikadera med kuddar och täcken hjälper inte. Han är en liten bulldozer som enkelt mejar ner det mesta som står i hans väg.
Han har fått flera tänder, bara de senaste två veckorna har bägge tänderna uppe i överkäken tittat ut. Den ena efter en kollision med soffbordet och den andra smög sig fram häromdagen. Tänderna har gjort honom till en liten piraya och han gnager ofta och gärna på det han kommer över, fingrar, armbågar, ben, intet ont anande tår.
Milo gillar fortfarande inte att ta flaska och dricker mkt sällan välling. Han har inte heller knäckt napp-koden så någon nappunge lär han inte bli om inte ett under sker. Nu känns det nästan som om det kan vara. Har han/vi klarat oss så här länge så kan vi väl lika gärna strunta i det. Snuttefilt däremot, det gillar han.
Jag nattammar honom fortfarande och ibland får han en sängfösare också. På dagarna är det gröt och mat som gäller. Han äter, i princip, allt vi ställer fram åt honom. Majskrokar är en solklar favorit och funkar i alla lägen. Han sover ganska bra på nätterna och vaknar oftast bara en gång på natten och vill ha mat. Sen brukar han knorra till på morgonkvisten men somnar oftast om efter en amningspaus.
En bra dag så lyssnar han på sitt namn och om vi säger ”aj aj” åt honom. Tex när han vill äta upp modemet. Vinkar man så kan han ibland slänga upp en arm så man åtminstone kan inbilla sig att han faktiskt vinkar tillbaka.
Favoritleksaker just nu är PET-flaskor och bollar. Andreas försöker febrilt få honom att lattja med hockeyklubban också.
Vi har varit hos polisen och gjort hans första pass. Ska hämtas ut någon dag i veckan. Om ca 1,5 månad så ska han ju ut på sin första utlandsresa.
Längd och vikt har vi fortfarande inte fått koll på. Måste nog ringa och efterlysa hans 8 månaderskontroll, den verkar har försvunnit i semestertiderna. Han väger i alla fall någonstans runt 10,5 kg och bör vara runt 75 cm lång.
Han kan vara lite blyg inledningsvis med människor han inte känner/inte sett på ett tag men det går snabbt över och sen låter han sig gärna bäras/matas/nattas av andra än mig och Andy. Jätteskönt!
Milo 8 månader kan du läsa mer om här!
