Vardag | Kaosredan

19 november, 2013

”Endast en mor kan älska en så ful unge…”

Idag bloggar jag från soffan hemma i lilla huset vid vägens slut! Jag vabbar ju med Milo idag, en ren ”säkerhetsvab”. Milo är pigg och glad men får en extra vilodag hemma bara för att… Han röjer runt som en liten virvelvind här och inte en leksak ligger där den låg när vi vaknade imorse! Jag har bestämt mig för att njuta av den här dagen till 150%! Det är inte ofta man får en extra dag hemma så här – och tur är väl det! Sjuka barn vill jag ju självklart inte ha men nu när vi ändå är här hemma så ska vi ha en mysig dag!

Nicke Nyfiken står på inne på Milos rum och på TV:n i vardagsrummet så har jag precis slötittat lite på ”Highschool Reunion” – har ni sett det? Någon typ av såpa när man samlar en massa människor som gick på highschool tillsammans. Blandade personligheter så klart, snyggingar, fulingar, nördar, mobbare, hejarklacksledare, sportfånar osv. Efter en 20 år så har en del saker förändrats och andra är precis sig lika…. Den snygga sportkillen från highschool har förvandlats till en lönnfet halvflintis utan jobb eller familj, nörden har utvecklat en egen programvara och tjänar miljoner, hejarklacksledaren har kommit ut som lesbisk osv… Lite kul att titta på faktiskt. Får en att fundera lite på sin egen gymnasietid…. Vilken roll hade man där? Hur skulle folk se på en idag? Svårt det där… Jag var anskrämligt ful när jag växte upp… Ful och rätt blyg. Haha! Brukar titta på bilder ibland och konstatera att ”endast en mor kan älska en så ful unge”…. Helt sant! Sen kom tonåren och plötsligt förändrades det mesta, hårfärg, linser, babyhullet tunnades ur och plötsligt var jag inte riktigt så anskrämlig längre! Under min tid på högstadiet var jag den eviga side-kicken till en av skolans sötaste tjejer, inte en kille såg ens åt mitt håll. Sen började jag på gymnasiet, och döm om min förvåning, där fanns faktiskt pojkar som tittade åt mitt håll! 😉

Nu har jag fyllt 40 och glansdagarna är sedan länge över – hahahaha – men jag får leva på minnena! 😉 Vem var du? Vilken roll hade du i klassen? Jag ska se om jag kan rota fram några gamla bilder vid tillfälle. Plastglasögon och kort permanentat hår – en syn för gudarna!

Nu ska jag röja upp lite efter stormen Milo som dragit igenom halva huset…. VAB med en ”frisk” unge är ingen picknick kan jag lova!

All denna förödelse på mindre än 10 minuter, ungen är snabb vill jag lova!!

11 november, 2013

En alldeles vanlig måndag.

En kylig måndag med is på rutorna och små pustar av vita moln när man andades ut i morse. En iskall påminnelse om att vintern är på ingång och plusgraderna snart är ett minne blott. Nu skiner solen här och invaggar oss i falsk säkerhet…. En kupévärmare står just nu högst upp på min önskelista – om jag TÄNKT TILL lite så hade jag kunnat köpa en sån på Gekås. Men inte då. Nu hoppas jag istället att Tomten läser min blogg.

Snart lunch och möjligen en kort promenad ute i kylan. Jag ska ta mig till gymmet efter jobbet, jag SKA komma iväg. Nu när jag skrivit det så blir det kanske svårare att hoppa av, fega ur, bli bekväm och istället åka hem till soffan. Jag ska träna. Punkt.

I övrigt en alldeles vanlig måndag. En kall solig måndag. Möjligen den första av många framöver.

5 november, 2013

Bring it on SOPskalle!!!

Om måndagen startade till tonerna av Vivaldi (snälla barn på gott humör och allt flöt på friktionsfritt) så startade tisdagen till tonerna av Slayer – typ. Trötta ungar med uselt morgonhumör, vill inte klä på sig, vill inte borsta tänderna, vill inte packa väskan, vill inte kamma håret, vill inte äta frukost. Vill egentligen inte göra någonting mer än att fastna framför morgon-TV under filten. Who can blame them? Regnet öser ner och jag hade gärna stannat i soffan jag med…. Men efter en del lirkande (läs gapande) så kom vi tillslut ut i bilen och iväg.

Nu sitter jag på jobbet och då gör det mig inte ett skvatt att det regnar! Trist för Andy dock som jobbar ute… Brrr! Apropå Andy så fyller han år imorgon. Lite oklart hur det ska firas eftersom det kolliderar med träningar så vi får väl se hur vi löser det.

Sopmarodören har slagit till igen. Dumpat sopor utanför mitt fönster. Snart tar jag det personligt. Vad är det för pucko? Varför dumpar han (utgår alltid från att det är en han 😉 ) sopor MITT i stan nästan varje morgon? Spekulationerna flödar… Har han fått sparken från parkförvaltningen? Är det en protest mot ledande politiker? Eller, är det ett direkt hån mot mig? Ett personangrepp? Hahaha, snart sover jag över på kontoret utrustade med mörkerkikare och paintballgevär!

Bring it on SOPskalle!

28 oktober, 2013

Beslutsångest!

Betalt räkningar. Urrrkkk…. Sjukt trist och jag hade helt lyckats förtränga det tills idag. Nu sitter jag i valet och kvalet. På ena axeln sitter latmasken och väser ”strunta i att träna, du är så värd att ligga på soffan och vila idag”, på andra sidan sitter hurtbullen och viftar med pekpinnen ”Passa på att cykla lite ikväll nu när du fortfarande har motionscykeln hemma, du kan ju titta på tredje avsnittet av SoA”…

Åh, jag är så trött men vet ju att jag känner mig så nöjd när jag trampat klart och när man kan titta på en serie samtidigt så går ju tiden rätt snabbt… Andy är inte hemma och Milo sover. Hur ska jag göra? Va, va, va?

Så sjukt otaggad att jag nästan smäller av! Idag lyssnar jag nog på den lilla latmasken och vilar. Jag har faktiskt tränat, i någon form, 13 dagar i sträck! Imorgon kör vi igen 🙂

14 oktober, 2013

Lindad runt lillfingret!

Mätt och belåten har jag nu planat ut i soffan. Måndagstacos avklarade och matlåda fixad. Eldar i braskaminen och tänt alla ljus jag hittar, jag är frusen och Andy är varmblodig… Nu när Andy är på hockeyträning så är det jag som bestämmer nivån på värmen här hemma. Jag trivs bäst i 25 grader inomhus medan Andy flämtar som en fisk på torra land vid den temperaturen 🙂 Så när han är borta eldar jag av bara katten…

Ljumsken spökar fortfarande. Jag fortsätter mitt ihärdig ignorerande… Milo sover på sitt rum, han är så trött på kvällarna och när man frågar om han är trött säger han ”Jaa-a”, tar sin lilla snutte och går in i badrummet för att få ny blöja, borsta tänderna och krypa i pyjamasen. Sen springer han in på rummet, klättrar upp i sängen och drar upp täcket till hakan. Sveper i sig nappflaskan, ger tillbaka den och snurrar runt ett varv och sen tar det typ 5 minuter tills han sover djupt. Jag njuter så länge det varar….. Det lär säkert komma en tid då han skyr sängen som pesten och vi får brotta ner ungen i sängen med milt våld.

Han pratar mer och mer också, försöker härma det vi säger och det är så roligt! Det går så fort, alldeles nyss var han en liten (eller liten har han väl aldrig riktigt varit men ni fattar…) bebis och nu är han en stor pojke. Han har även lagt sig till med en massa busigheter, knycker saker och springer iväg sitt snabbaste med dem. När man sen närmar sig så kastar han iväg det och fnissar förtjust. Det spelar ingen roll hur arg man blir, 10 sekunder senare gör han om det igen… Det går ju dessutom inte att vara arg på honom speciellt länge. Han har mamma lindad runt lillfingret!

Igår var storbarnen här en stund och hälsade på – det är pappavecka för deras del – och då berättade Elvira en liten historia som utspelat sig i helgen.

Elvira: Pappa, jag vill hyra en familjefilm som vi kan titta på….

Pappa: Absolut, vi hyr en film här på Coop. Jag kan välja ut en bra film åt oss.

(en stund senare på väg hem i bilen)

Elvira: Meeen pappa, är det här verkligen en familjefilm? Flickan på bilden här är ju alldeles blodig i ansiktet?

Pappan: Ja, joooo kanske det, men hon är ju bara lite blodig?!

HAHAHA, ibland vet man ju inte om man ska skratta eller gråta.

PS: Elvira fick inte titta på filmen så inget barn for illa av det möjligen något ogenomtänkta filmvalet!

Nu ska jag borsta mina tänder, gå och lägga mig utan snutte och välling, snurra ett varv och sen sova!

2 oktober, 2013

Att ha halvtid.

Onsdag. Veckans egna halvtid.

I morse kändes det som om hösten lämnat oss och vintern gjort sitt inträde. Frost, skrapa is från rutan och minusgrader. Nu verkar solen ha jobbat på lite och vi kanske fortfarande kan kalla det höst ett tag till… Jag är ju verkligen ingen vintermänniska och ser absolut inte fram emot en massa snö, is och halka. För min del skulle det räcka gott med snö från 1:a advent till nyårsdagen. Sen barmark. Sista åren kan man väl säga att det varit snö från november till mars och 25 minusgrader. Inte min favoritårstid… Brrrrrr. Sen är jag bitter för att Andy lämnar mig i två veckor i januari och lämnar mig i snön och kylan. Han som dessutom ÄLSKAR snö, is och allt annat elände som är förknippat med vintern. Djup och innerlig orättvisa. Ni har hört det förr… Bitter, jag?

Idag står jobb, utelunch och hemmakväll på schemat. Elda brasa, elda ljus och slappa i soffan – bättre än så blir det knappast!

30 september, 2013

Ruttet fläsk!

Ösregn, blåst och allmänt brutalt höstväder! Rätt mysigt ändå…eller? Kom hem efter jobbet och har sen dess inte gjort många knop. En diskmaskin lyckades jag slå på. Inte mycket mer än så. En rätt händelselös och hungrig kväll. Längtar till frukost imorgon! 🙂

Milo är inne i en ”pappa är bäst, mamma är bara ruttet fläsk”-period och alla mina försök att närma mig lillgrodan slutar med att han skriker ”neeeeej mamma” och försöker putta bort mig. Om jag envisas med att stanna kvar kommer krokodiltårarna och sen rusar han mot räddningen – dvs sin kääääära pappa. Taskigt värre. På sin höjd kan jag få göra tråksaker som att byta blöja och försöka mig på tandborstning.

Imorgon är det tisdag och en dag närmare helg! Förhoppningsvis har lillgrodan tinat upp tills dess för då ska vi på utflykt till Örebro…

23 september, 201323 september, 2013

Bitter? Jag?

Vaddå, inte är väl jag bitter… Här sitter jag och sliter på kontoret, för en vecka sen satt jag och plaskade i poolen och bekymrade mig på sin höjd för hur många bitar kaka jag skulle orka till dessert?

Alltså semester är fan underbart. Punkt.

9 september, 2013

Frisörbesök, hysteri och 5:2!

Jag blinkade till och dagen var över. Ännu en hysterisk dag på jobbet liksom. Ett möte, en rapport och ett frisörbesök senare så var typ hela dagen över…..

I vanlig ordning så funderar jag på att bli brunett till hösten och i vanlig ordning så ångrar jag mig väl säkert efter typ två veckor. Idag gjorde jag ett litet mellanting, jag ville bli av med det gula i håret så det blev en mix av lite brunt och lite uppfräschade blonda slingor. Jag fegade ur lite helt enkelt. Better safe than sorry! Nu är jag brunett med blonda slingor – typ. 🙂 Lätt att bleka över om jag ångrar mig och lätt att mörka ner mer om jag skulle få för mig den (dumma) idén framöver!

Nu blir det i alla fall hemgång. Sen dricka vatten tills det är läggdags. Går in på vecka tre med 5:2 och det går bra. Som sagt, inget är så bra för att dämpa aptiten som lite tokstress! 😉

Före- och efterbild på Fru Sollén. Du kanske inte ser så stor skillnad men det gör jag!

14 maj, 2013

Vurpa, ev hjärnskakning och dramatik!

Dagens drama stod återigen Milo för. Lagom till lunch så ringde de från dagis (förskola, jag vet) och berättade att Milo ramlat och slagit i bakhuvudet rejält. Jag tycker jag är rimligt cool när det gäller såna här saker men man blir ju alltid orolig när det gäller ens barn… Efter att ha rådgjort med sjukvårdsrådgivningen så hämtade vi hem lillgrodan så han skulle kunna få ta det lite extra lugnt på eftermiddagen. Nu verkar det dessutom, som grädde på moset, som om han har lite feber och han får nog vara hemma även imorgon…. Han fick ju spruta häromdagen också så febern kan kanske vara en reaktion på det? Han har somnat för kvällen men vi petar på honom lite då och då för att ha koll på honom. De gråa hårstråna fullkomligt exploderar på skallen…

I övrigt har absolut ingenting kul hänt. Härligt va? Bara jobba, jobba, jobba.

Vad roar ni med en tisdag kväll som denna? Hockey? Eurovision?

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här: