Upp och ner, ner och upp. Vikten skuttar värre än en kossa på grönbete. Som tur är så handlar det om hekton och inte kilon (konsten att se något positivt med en viktuppgång)…
Andy däremot han går ner, ner, ner! Nu har han dessutom varit lite krasslig och då har vikten fått sig en extra skjuts. Inget ont som inte har något gott med sig! Nu väger han 100,1 kg. Sjukt nära tvåsiffrigt. Så här lite har han aldrig vägt under alla år som vi varit tillsammans. Jag är imponerad och stolt! Nu hoppas jag att han kan få friskna till ordentligt också så han kan börja träna så smått igen…
Märkte ni hur jag försökte styra bort fokus från min egen vikt(uppgång)? Hahaha, nåja här kommer veckans siffror:
