Jobba, jobba, jobba. Kallt, grått och regnigt. Måndagen i ett nötskal. Väl hemma så bröt Milo ihop och låg på golvet som en blöt fläck och bara skrek. Långa dagar på dagis tär på krafterna – eller så var det turen till Willys som knäckte honom! 😉 Dock inget som en flaska välling inte kan bota. Ungen älskar sin välling! Likt Gollum suger han tag i flaskan, väser förtjust ”myyyy precious” och sen drar han i sig vällingen på en hundradels sekund. I vanliga fall somnar han en stund efter vällingorgien men idag gav den istället lite ny kraft och han höll ut och kunde äta middag med oss.
Det är ju inte så konstigt att man är ett vrak på kvällarna, idag har jag mellanlandat och nattat alla tre barnen genom att krypa ner en stund i deras sängar och småprata lite. Eller i Milos fall handlar det väl mer om att med milt våld brotta ner ungen, parera en och annan fot eller knytnäve och sen få honom att somna. När han till slut knoppade in så var det dags att ta tag i de andra två. Läxläsning, tandborstning, packa gympapåse, pyjamas, nattning. Allt tar sin tid. Eller som min lilla kloka dotter sa ikväll ”det är verkligen hårt jobb att vara mamma” – hahaha!
Efter att motvilligt släpat mig upp ur sista knoddens säng så var det bara att borsta tänderna och tvätta bort allt smink. Nu är jag dödens trött och vill bara krypa ner i min egen säng, natta mig själv och inte gå upp förrän klockan ringer imorgon. Andy tycker verkligen att jag är kul sällskap. NOT. 🙂
Nu sova. Sen jobba igen.Skjut mig.
Stackars lillkillen då, förstår att det tar på krafterna att gå på förskola! Det tar ju ett tag innan de kommer in i det. Verkar han trivas på förskolan?
Klok dotter du har! 🙂 skönt att hon förstår hur du sliter!
Hoppas det blir lite vårvärme så man får lite hopp om sommaren snart! Hang in there! 🙂