Ibland ber jag Andy ta en bild på mig. Då rycker han kameran ur handen på mig och smäller av en bild, oftast innan jag ens hunnit fatta att han ens hört min fråga. Sen får jag tillbaka kamera, jag ser ut som en påse skit på bilden och han säger bara ”mäh, jag är inge bra på det där”. Nu är det ju inte hans fel att jag ser hemsk ut. Tyvärr. Vore ju behändigt om jag kunde skylla på honom.
Jag muttrar alltid och säger att man måste ju ta minst tjugo bilder för att kanske, en bra dag, få en användbar. Häromdagen tog han typ 30 bilder på mig, förvisso utan att jag bad om det, där hela min tes angående en användbar bild på tjugo knäppta foton fallerar grovt.
Bjuder på dessa. När ni garvat klart kanske ni kan ge mig numret till första bästa plastikkirurg. Hela fejset har ju liksom tappat kontakten med hårfästet, allt hänger ända ner till brösten. Nu jäklar ryker barnens sparkonton. Måste kanske belåna huset också…
Till alla er som någonsin sagt men ”ÅÅÅÅhhh, du blir alltid så bra på kort” – nu kanske ni kniper igen framöver!! 😉
