Mätt och belåten har jag nu planat ut i soffan. Måndagstacos avklarade och matlåda fixad. Eldar i braskaminen och tänt alla ljus jag hittar, jag är frusen och Andy är varmblodig… Nu när Andy är på hockeyträning så är det jag som bestämmer nivån på värmen här hemma. Jag trivs bäst i 25 grader inomhus medan Andy flämtar som en fisk på torra land vid den temperaturen 🙂 Så när han är borta eldar jag av bara katten…
Ljumsken spökar fortfarande. Jag fortsätter mitt ihärdig ignorerande… Milo sover på sitt rum, han är så trött på kvällarna och när man frågar om han är trött säger han ”Jaa-a”, tar sin lilla snutte och går in i badrummet för att få ny blöja, borsta tänderna och krypa i pyjamasen. Sen springer han in på rummet, klättrar upp i sängen och drar upp täcket till hakan. Sveper i sig nappflaskan, ger tillbaka den och snurrar runt ett varv och sen tar det typ 5 minuter tills han sover djupt. Jag njuter så länge det varar….. Det lär säkert komma en tid då han skyr sängen som pesten och vi får brotta ner ungen i sängen med milt våld.
Han pratar mer och mer också, försöker härma det vi säger och det är så roligt! Det går så fort, alldeles nyss var han en liten (eller liten har han väl aldrig riktigt varit men ni fattar…) bebis och nu är han en stor pojke. Han har även lagt sig till med en massa busigheter, knycker saker och springer iväg sitt snabbaste med dem. När man sen närmar sig så kastar han iväg det och fnissar förtjust. Det spelar ingen roll hur arg man blir, 10 sekunder senare gör han om det igen… Det går ju dessutom inte att vara arg på honom speciellt länge. Han har mamma lindad runt lillfingret!
Igår var storbarnen här en stund och hälsade på – det är pappavecka för deras del – och då berättade Elvira en liten historia som utspelat sig i helgen.
Elvira: Pappa, jag vill hyra en familjefilm som vi kan titta på….
Pappa: Absolut, vi hyr en film här på Coop. Jag kan välja ut en bra film åt oss.
(en stund senare på väg hem i bilen)
Elvira: Meeen pappa, är det här verkligen en familjefilm? Flickan på bilden här är ju alldeles blodig i ansiktet?
Pappan: Ja, joooo kanske det, men hon är ju bara lite blodig?!
HAHAHA, ibland vet man ju inte om man ska skratta eller gråta.
PS: Elvira fick inte titta på filmen så inget barn for illa av det möjligen något ogenomtänkta filmvalet!
Nu ska jag borsta mina tänder, gå och lägga mig utan snutte och välling, snurra ett varv och sen sova!
