Känns som en riktig slapparsöndag men ändå har vi fått en del gjort…. Började dagen med en liten sovmorgon följt av en, i vanlig ordning, helt hysterisk frukost. Ni vet, när man anstränger sig lite extra och plockar fram allt man har i kylen, ost, skinka, ägg, majonäs, yoghurt, olika flingor, kokar kaffe och rostar bröd. Man kanske till och med tänder några ljus innan man med ljuv stämma försöker påkalla resten av familjens uppmärksamhet… ”Det är fruuuukost…” Sen när man liksom en dröm att alla ska dyka upp, välkammade och rena, och tindra med ögonen a la ”åh mamma, vad myyyysigt”.
Blir det så? Blir det någonsin så? Ja, inte här i alla fall. Först ropar man en gång, ingen kommer. Sen ropar jag en gång till. Fortfarande ingen reaktion förutom minstingen som kommer på ställ i kurvan in i köket och skriker ”namnam namnam”. Kul att någon är förväntansfull i alla fall. Nu är mammans tålamod slut och det färdigropat. Nu vrålar jag istället (så att stämbanden spricker) – ”fruuuuuuuuukost, kom då annars får ni faaan vara utan”.
Då, kanske, släntrar övriga tre in till bordet en efter en. Syskongnabbet drar igång inom en kvarts sekund, det ska äggpickas och bråkas om sista skvätten yoghurt. En och annan rap når visst upp i friska luften också. Skjut mig. Den där frukosten man drömt om är liksom ett minne blott och plötsligt önskar man bara att alla ska trycka i sig sina flingor snabbt som attan så man kanske kan få njuta av en halvljummen kopp kaffe i fred.
Men skam den som ger sig. Näste helg gör vi ett nytt försök. Plötsligt händer det. Någon annan.
Efter frukost så blev Elvira upphämtad för lite ”bff-häng”, Andy drog på hockey och jag tvingade med mig Elliot till Intersport för sko-shopping. Efter många om och men så hittade vi ett par skor men PY PAAAN så dyrt det blir. 800 kr för ett par jäkla vinterkängor. Till en unge som sliter minst ett par skor i månaden. Skjut mig igen. Nåja, nu är han varm och torr om fötterna i november i alla fall.
Från Intersport till Willys för lite veckohandling, hålet i plånboken växte sig ännu lite större. Nu har jag slängt på den, numera, obligatoriska söndagsgrytan på spisen. Den får väl stå där och puttra en timme eller två till. Köpte sötpotatis som jag ska koka till också. GOTT! Även här när jag en dröm om att barnen ska tindra med ögonen och utbrista ”men mamma, så gott det var. Kan jag få lite mer?”. Misstänker starkt att detta kommer stanna vid just….en dröm. Mina storbarn är något skeptiska av sig när det gäller mat. Suck. Men men, även här gäller mottot: Plötsligt händer det. Jag tragglar vidare.
Nu ska vi snart hämta upp Viran och sen väntar middag och kväll här i Åsby. Vi laddar om för ännu en vecka! Just nu ser det lite dystert ut med träning idag. Tre barn. Ingen Andy. Dålig kombination.
Nu hämta Vira. Sen söndagsgryta med kantareller och sötpotatis.
