…börjar strax! Jag ser inte fram emot 7-8 timmar i bilen men det är liksom oundvikligt. Hem måste vi ju, jag ska dessutom jobba imorgon så resan är ett nödvändigt ont. Jag har, med åren, utvecklat en osund rädsla för halka och dåligt väglag. Vet faktiskt inte riktigt vad det beror på men det är ett faktum i alla fall. Jag kör helst inte själv och vid dessa långa resor sitter alltid Andy bakom ratten. Stackarn. Men om jag skulle köra så skulle resan ta 10 timmar istället för 7. Inga ”onödiga” omkörningar här inte…Det är inte Andys körning jag är orolig för, han kör stabilt och säkert, det är alla andra dårars körning som oroar mig. Såna som blåser om i 150 km i timmen där det är heldraget eller som tycker det är en god idé att stressa förbi i backkrön osv. Dessa idioter ger mig gråa hårstrån, förstår de inte att vi har en hel billast av barn med oss…? För att inte tala om alla dumma djur i skogen som helt saknar trafikvett eller är självmordsbenägna. 500 kg älgtjur är inget du vill ha framför bilen.
Ni ser. Ologiskt och irrationellt. Men ändå. Jag avskyr vinterväglag och långa bilresor. Idag kommer jag med största sannolikhet tjata hål i Andys huvud – ”kör saktare”, ”är det halt?” ”du tänker inte köra om va?”. Jag ber om ursäkt för det redan nu. Förlåt men jag kommer inte rå för det.
Nu sista packningen och sen stuva in flocken i bilen. Hemresa AB påbörjas inom kort.
