Min STORA kärlek går på fyran just nu, kan inte låta bli att fnissa lite för mig själv – för ganska exakt två år sen skrev jag ett blogginlägg baserat just på den filmen! Jag tycker fortfarande att den är ganska kul, mera rosa glasögon åt folket…
I övrig har jag inte gjort många knop idag. Tog mig samman och hoppade ur morgonrocken och ner i mysbrallorna och drog på utflykt för att fika lite med några vänner. Det är egentligen det enda vettiga jag gjort idag. En lagom soft söndag alltså. Att vara ledig imorgon känns som en skänk från ovan – förvisso är det min tur att kliva upp med lillgrodan men ändå. En extra ledig dag. LYX!
På onsdag morgon åker Milo och Andy till Kanarieöarna. Det här bokades redan i slutet av maj och jag har skjutit eländet framför mig tills NU. Nu är det ingen återvändo, resan ligger runt hörnet och det är bara att gilla läget…. Det kommer så klart vara superhärligt för dem och jag unnar dem all värme och bad man kan tänka sig. Problemet är JAG. Jag kommer dööööööö. Längta ihjäl mig efter den där lilla terroristen som regerar Åsby med sitt knubbiga lilla pekfinger. Ja, jag kommer sakna den stora terroristen också men den lilla är ju liksom så….liten. Jag ska alltså vara ifrån min bebis i två hela veckor. Herregud, det är ju galet. Jag har aldrig ens varit ifrån mina stora barn, 10 och 8 år, så länge. Jag har installerat Skype på Ipaden så jag åtminstone kan få prata lite med dem ett par gånger i veckan. Det är bara att bita ihop och hoppas att tiden flyger fram…
Nu återgå till filmen och umgås lite med maken. Sen sova hårt och så länge som möljigt.
