Äntligen!!!

Äntligen hemma igen! Snö, is och bitvis rejält halkigt men det gick bra. Oftast gör det ju det. För den lilla innebandypojken gick det väl lite sisådär men det är bara att ta nya tag tills nästa helg då det är cup igen. McDonalds stod för kvällsmaten och nu har jag precis tryckt i mig lite lördagsgodis i form av ost och prosciutto! Chai Latte till det. Ungarna klunkar Pepsi och käkar chips. Alla glada och nöjda – åtminstone för tillfället.

Aktivitetsdag 1 avklarad. Idag var det Elliots dag och imorgon är det Elviras dag. Då ska vi först på ridlektion och sen på kalas. Ridning liksom, hästar är ju stora. Stora och lite läskiga. Men det går säkert också bra. När jag var liten fanns det inget jag hellre ville än att få börja rida men mina föräldrar sa nej. Oklart varför. De kanske också tyckte hästar var stora och läskiga. Jag plöjde hästböcker, läste Min Häst och var nog (i teorin) svensk mästare i hästkunskap. Jag kommer så väl ihåg en dag när vi satt i köket och åt frukost och min pappa sa att vi kunde köpa en häst och ställa på balkongen. För ett ögonblick trodde jag honom. Den känslan. Så småningom dog väl hästintresset, jag tröttnade väl på att bara hänga med hästar i tidningar och böcker. Nu har Elviras hästintresse vaknat och Björn har hittat ett stall där hon får prova på så nu kör vi häst-söndagar framöver. Lite synd bara att de två stall som ligger inom 2 km där vi bor inte har någon typ av ridskola. Det hade varit precis lagom långt för en lat mamma på söndagen….

Nu dö-soff-döden och sen kravla till sängs…