…av dag två! Det tackar jag för. Att fasta suger. Det är min slutsats efter dag två. Jag måste må j**vligt bra efter det här för att det ska kompensera flera helt ”bortkastade” dagar. Det är så det känns. Det känns som om jag slösar värdefulla dagar, timmar och minuter på att må dåligt för att kanske må bättre sen. Jag slösar min tid och mitt mående på något jag inte vet om det ger resultat. Nu har jag ju bara drygt ett dygn kvar så jag tänker banne mig inte ge upp men jag är INTE såld på att fasta och inbillar mig att jag inte kommer ändra mig? Men vem vet? Ingen skulle vara gladare än jag om det stora lyftet plötsligt inträffar och jag vaknar pigg och fräsch på torsdag.
Lunchen bestod av buljong och kvällsmaten av mer buljong och lite juice. När jag kom hem hade jag huvudvärk och kände mig allmänt hängig. Fick i mig lite buljong och med den en del energi faktiskt. Jag passade på att sätta mig på motionscykeln när jag ändå hade ork över. Nu har jag duschat och funderar på att gå och lägga mig. Klockan är inte ens halv nio men jag är sinnessjukt trött och tror inte jag skulle ha några problem att somna faktiskt.
Skypat en snabbis med Andy och Milo. Eller mest med Andy för Milo gick bara fram och tittade på skärmen, konstaterade ”mamma dä” och gick igen. Buhuuu, han gillar inte mig längre. Han var en pappagris när de åkte, nu lär han ju sitta klistrad på Andys ben framöver. Jag får ta till gamla hederliga mutor, glass och godis! Huvudsaken är att de äntligen kommer hem igen! Det känns som om de varit iväg i evigheter, månader snarare än veckor. Mina ensamma veckor har gått snabbt och bättre än vad jag trodde men så har jag haft sällskap av både vänner och storbarn som förbarmat sig över sin gamla mamma även på ”pappa-veckor”…
Nu tandborstning och sen läggdags.
