Nu har jag vinkat av Milo som just precis nu sitter i bilen tillsammans med Andy på väg mot Örebro till sin faster. Faster Jossan ska vara barnvakt medan jag och Andy ger oss ut på böljan blå (eller isig grå) för att svänga våra lurviga till finska karaokesång. Det blir en nätt liten resa på ca 3 timmar tur och retur till Örebro för Andy idag. Jag som har en startsträcka som är 3 km lång hann helt enkelt inte åka med. Jag måste ju duscha och packa. Sen har det gått tre timmar. Andy är nog glad att han slipper ha med mig i bilen en sån här dag också, ”kör inte så fort”, ”Är det halt?”, ”Det ser halt ut…” , ” Du tänker väl inte köra om”, ”Kör försiktigt”, ”Åh vad jag hatar snö och is”, ”Fy vad alla kör fort, vilka idioter” osv…
Bussen går kl 13.50 från stationen här i stan och sen lägger väl båten ut vid sextiden tror jag. Vi har buffé bokad till kl 20.30 så vi har gott om tid att göra taxfreen osäker innan vi ska äta. Jag känner för att gå bananas i cremehimlen, råda bot på mina fuldagar med skitdyra lyxiga ansiktscremer! Enda sättet att hålla oss vakna efter 21 var att lägga middagen sent. Hahaha, trötta småbarnsföräldrar…. Andy frågade igår, med viss bävan i rösten, vilken tid Hoffmaestro skulle spela. ”När vi somnat” var mitt svar. Det skulle inte förvåna mig om vi missar hela spelningen till förmån för att sova men jag ska göra ett TAPPERT försök att hålla mig vaken i alla fall! Lite drinkar kanske hjälper till?!
Jag har känt mig lite off när det gäller den här resan, mest beroende på att vi måste skeppa bort Milo. Jag är just nu lite extra känslig när det gäller att lämna bort honom eftersom jag tycker att jag redan varit ifrån honom så mycket nu i januari. MEN. Nu ska jag rycka upp mig. Han kommer, så klart, ha det toppen och jag ska göra mitt bästa för att ha lika kul jag! Kameran ska packas ner och jag ska ta massor av bilder!
Så, Östersjön – here we come!
