Kryssningen startade med bussresan upp. Att vara chaufför på en VikingLine-buss måste onekligen härda dig rejält. Resan dit är ju en sak, då är alla rimligt nyktra och städade. Resan hem – herregud vilken katastrof men mer om det sen.
Bussen plockade upp två frusna småbarnsföräldrar strax innan två i lördags. Väl ombord så kurade jag ihop mig och sov som en liten gris nästan hela resan upp. Där och då hade jag kunnat åkt buss i 24 timmar istället för båt. Sov så skönt så. Väl framme så klev vi av, följde strömmen till incheckningen och sen vidare upp till caféet där den LÅNGA väntan påbörjades. Vi satt säkert 2,5 timmar där och väntade på att få gå ombord. Lite väl lång väntan men det är priset man får betala för att bli ditskeppad med buss. Redan nu kunde vi konstatera att vissa gick All-In och satsade på kalasfull redan innan vi lagt ut. Det var säkerhetskontroll och ALLA väskor/jackor scannades av. En och annan öl halsades därför i ilfart på toaletten – inget får förfaras. Jag hade ingen som helst koll men tydligen säljer man ingen alkohol i taxfreen på vägen ut och man får inte heller ta med sig någon sprit ombord. På så sätt får man väl ut folk ur hytterna och till barerna istället.
Väl ombord så letade vi upp vår hytt, vilket i sig är rena labyrinten, på däck 10. Två bäddar och ett litet fönster. Dumpade väskorna och gick en sväng ner till Etage, den nyrenoverade nattklubben. Där var det redan mycket folk, en stackars DJ Gretchen höll låda på scen och försökte få igång partyt. Det största nöjet med de här kryssningarna är att bara sitta och titta på folk! Med på denna resa var ca 200 värmlänningar iklädda bla reflexväst med texten Molkom – Länge leve hembränt. Fantastiskt!
Vi strosade ett varv i TaxFree-butiken och gick sen tillbaka till hytten för att byta om inför middagen. Vi hade bord i buffén. Buffén var ganska god faktiskt, särskilt det kalla rätterna, klart över förväntan! När vi ätit klart så drabbades vi av total matkoma och rullade glada och mätta ut därifrån. Redan nu var vi rätt trötta och sega och för att inte somna på stört så gick vi runt och tittade lite på båten. Vi hamnade på Etage igen och köpte en drink och satte oss sen bland spelmaskinerna och tittade på folk. Mixen av människor på en Ålandsfärja är helt obeskrivlig. Mina moderskänslor vaknade rejält när jag såg två små flickebarn, inte äldre än 18 år, som säkert tyckte de var hetast på båten. Jag ville bara vira in dem i en filt och ringa deras mamma. Haha, så gammal jag har blivit.
Framåt halv tolv var vi tillbaka i hytten och funderade på huruvida vi skulle klara att hålla oss vakna tills dess att Hoffmaestro skulle spela. Då började det gunga och därmed var saken avgjord. Ingen Hoffmaestro för oss utan en enkel rakt ner i sängen. Zzzzzzznark! Det gungade fortfarande när vi gick upp och jag som är extremt känslig för sånt blev lite skakig där en stund. MEN vi överlevde och tog oss ner till frukosten. Med i resan ingick frukost i Viking buffén men på kvällen träffade jag en bekant från Strängnäs som jobbade ombord. Han var jättesnäll och uppgraderade oss till champagnefrukost på en av de andra restaurangerna istället. Där var det lugnare och betydligt trevligare, vi åt en god frukost och satt kvar där en lång stund och hade det bra! Tack André!
Det fortsatte gunga och jag gick upp till hytten och la mig och vilade en timme. När jag vaknade var det kav lugnt och vågorna som bortblåsta. Resten av dagen softade vi i hytten och gick ett par vändor till i taxfreen. Vi gick ett varv bort till Etage och hoppades på att det skulle vara karaoke – kanske det roligaste i världen att titta på – men icke då. Vi hittade den i alla fall inte.
Bussen stod på plats när vi kom av båten och vi var nog absolut nyktrast ombord på den bussen, vi och busschauffören. Sen var det livat bak i bussen större delen av resan hem. Någon stackare hade däckat på busstoaletten och spydde hela resan och de andra partyglada resenärerna tjatade hål i huvudet på chauffören att stanna för kiss och rök-pauser. HAHAHA, vet inte vem det var mest synd om. Chauffören eller kräkapan på toa.
Vi var rätt glada när vi väl kom av bussen vid halv sex på kvällen. Då bar det av till Örebro för att hämta upp Milo. Rätt segt att sitta i bil tre timmar där på kvällen. Hemma vid nio igen och sen låg jag i sängen halv tio. Somnade nog en minut efter att jag släckte lampan.
Bäst: Trevligt sällskap och god mat. Frukosten i Oceanview. Att tittat på folk.
Sämst: den långa väntetiden innan vi kom ombord på båten. Vågorna, nu klarade jag min från sjösjuka men med nöd och näppe. Att vi missade Hoffmaestro.
Tack Viking Line för att ni bjöd mig på resa, mat och dryck! Tack André för uppgraderingen av frukosten!
Det var en kul resa men om vi gör om det igen så tror jag vi kör fredag till lördag istället. Jag behöver söndagen hemma och vila upp mig på! 🙂
