Jag älskar mina barn. Allihop. Till månen och tillbaka. Men. Ibland ger de mig gråa hårstrån och mentala sammanbrott. Just nu är jag i en period där jag letar information om 11-åringar och deras utveckling.

Hittade detta:

10 – 12 år

Det här är åren mellan barndom och tonår. Barnet kräver mer frihet och självständighet, vill bestämma mer. Kompisarna blir allt viktigare. Och att passa in, bli accepterad, att få göra saker ”som alla andra får”, blir viktigast av allt.

I tioårsåldern. Nu plockas leksakerna undan, det egna rummet ändrar karaktär. Klädstilen och musiksmaken blir tuffare. Kamratposten byts mot Frida eller en tidning om datorspel eller motorsport. Den sociala förändringen som tidigare kom i tonåren, kommer nu redan under de här åren.

Men det betyder inte att barnen kommer i tonåren redan vid 10 – 12 år. Kroppsligt och känslomässigt är de fortfarande mer barn än tonåringar. De är i ett gränsland. 10-12-åringarna övar på att bli vuxna, men är ännu barn. Förpubertet kallas den här perioden ibland. Tweenies förekommer också, av engelskans in between, mellan.

Början av förpuberteten är ofta ganska lugn och harmonisk. Det är en tid när barnet smälter tidigare erfarenheter. Han är lojal, samarbetsvillig och pålitlig. 10-åringen håller på sin familj och har ännu inget behov av frigörelse. Barnet är ofta öppet och förtroligt men behöver ha sina hemligheter. För föräldrarna gäller det att inte pressa sig på men ta chansen till snack och närhet när det passar barnet. Många 10-åringar är mycket upptagna, kompisar och aktiviteter fyller tiden. Ofta dominerar ett intresse som datorer, ridning, läsning eller simning.

I 11-12-årsåldern blir barnet ofta oroligare till både kropp och själ. Hon blir kanske mer provocerande och avståndstagande hemma. Det är en period som kan präglas av osäkerhet, förvirring och häftiga humörväxlingar. 11-12-åringen kan vara mycket trevlig, men bara när hon själv vill.

Det är oerhört viktigt att vara populär, att duga inför kompisarna. Intriger och konflikter mellan kompisar är inte ovanliga.

Självkritiken kan vara stark. 11-12-åringen kan tillbringa timmar framför spegeln och prova sig fram med frisyrer, smink och kläder och duschningen (som man nyss fick tjata om) kan ta en evig tid.

Nu börjar man inte sällan se på föräldrarna med kritiska ögon, man är missnöjd med deras klädsel, språk och sätt. Tycker att de är idiotiska och värdelösa.

Det är inte lätt att vara förälder till tweenies. Det handlar ofta om en svår balansgång.

Att tänka på

5 råd till ”tweenieföräldrar”:

1. Var stark nog att våga bestämma när det behövs. Men  låt barnet bestämma när det är möjligt. Tillåt ibland det andra får, även om du är tveksam. Det är svårt att vara annorlunda.

2. Ge komplimanger ibland istället för att vara negativ när barnet provar nya frisyrer, sminkar sig och provar nya klädstilar. Barnet måste få öva på att bli vuxen.

3. Det är ofta bra att prata med kamraternas föräldrar och försöka komma överens om normer för tider med mera. Det är bättre än att ha ändlösa diskussioner med barnet.

4. Lyssna på barnet med intresse och respekt när hon vill prata, men träng dig inte på när hon inte vill.

5. Kom ihåg att en 10-12-åring ännu är ett barn och behöver dig.

Källa: www.psykologiguiden.se 

Jag läser allt jag kommer över och FÖRSÖKER förstå hur jag ska få vardagen att fungera!