Vi har nu återhämtat oss efter gårdagens utflykt till Mellofestivalen. Jag insåg redan på vägen upp att jag har förvandlats till en folkskygg lantlolla. Det har jag väl möjligen alltid varit men, tro det eller ej, jag har faktiskt jobbat i Stockholm under en period och pendlat dit med tåg. Då var trängseln,stressen och all trafik vardagsmat. Nu får jag stressutslag bara av att se motorvägen. Vi hade fått parkeringstips och kom upp utan större problem (om man bortser från att vi åkte av fel avfart och Andy lärde barnen i bilen alla fula ord som någonsin skapats – på alla språk). Bortsett från den lilla episoden så var det rätt smärtfritt och vi parkerade 200 meter från arenan.
Vi var på plats redan vid insläppet 18.00 och sen handlade de närmaste två timmarna om ren överlevnad. Att få tre barn att sitta rimligt still på sina platser som var belägna ca 2 meter under taket och med en fallhöjd på 200 meter. Typ. Jag fick nästan svindel först, magen slog en kullerbytta när man tittade ner och jag ville knyta fast Milo i stolen med Andys skärp. Det blev bättre när det fylldes på med folk, då fick jag åtminstone känslan att någon/några skulle bromsa upp fallet!
Milo skötte sig bäst av ungarna. Han var rätt nöjd med obegränsad tillgång av godis och Andy vallade honom en stund i korridoren utanför innan det började. Storbarnen var rastlösa som illrar och det gnälldes rätt friskt. Jag tror jag lovade mig själv minst 32 gånger att aldrig mer ta med dem på den här typen av evenemang. När själva startskottet gick vid 20.00 så lugnade de ner sig lite grann i alla fall. Milo somnade någonstans efter halva programmet och storbarnen la sig i knät på mig och halvsov de med. Tacksam publik. Hahaha! OM jag nu skulle revidera min åsikt om att ta med barn på såna här tillställningar så blir det inte på finalen i alla fall. Möjligtvis genrepet tidigare på dagen då ungarna är piggare (och gladare).
För storbarnen blev det här ett genrep inför One Direction-konserten de ska gå på i juni. Då är det lite ljusare, barnen lite piggare och konserten startar lite tidigare. Tre viktiga framgångsfaktorer.
Vem som vann bryr jag mig inte jättemycket om men jag gillade Sanna Nielsens låt och tycker den var maffig ”på plats”!
Tack Andy för biljetterna, det var ett äventyr, men nästa gång åker vi själva! 😉
Söndagen går ut på att röja efter veckan som varit och ladda om inför veckan som kommer.
