Sjukvårdsrådgivningen. I deras telefonkö sitter jag nu på morgonen och jag är tydligen inte ensam om att ha ett sjukt barn hemma. Elviras feber vägrar släppa taget och hon skakar som ett asplöv, kan knappt gå själv, småhostar hela tiden och klagar över värk i kroppen. Misstänker att de inte kommer säga så mycket mer än ”avvakta och se till att hon dricker mycket” – men jag vill ändå kolla. Man känner sig så maktlös när inget hjälper. Milo är ju pigg och glad som en jäkla iller på speed och har redan hunnit måla köksmattan med sina kritor och tömt ut en hel ask med små örhängen på ryamattan. Tålamodet är inte på topp kan jag säga.
Elviras pappa drog till Stockholm igår kväll – extremt dålig tajming kan man väl säga. Elliot sov hos en kompis igår så han slipper i alla fall sitta fast i Åsby Sjukstuga.
….20 minuter i telefonkö…nu har de till och med slutat tala om vilken plats i kön jag har….
…22 minuter, plats 5! Det går framåt!
Update: efter 40 minuter i telefonkö så kom jag tillslut fram och nu har Elvira en tid hos doktorn kl 10.30. Sköterskan tyckte någon skulle få titta på henne eftersom hon är så svag. Skönt!
