Andy hade visst skruvat ihop åtminstone en stol när jag kom hem. Bra jobbat. Nu har han bara fem kvar och nu eftersom han liksom börjat är det ju lika bra att han slutför hela jobbet. Verkar dumt att jag ska lägga onödig tid på att läsa bruksanvisning nu när han redan kan det. Så tycker jag. Mer tveksamt om han håller med.
Idag tog jag ur linserna det första jag gjorde när jag kom hem. Livrädd för att gårdagens traumatiska ”linsen-sitter-fastklistrad-i-ögat” händelse skulle upprepa sig. Tur att man lär sig av sina misstag. NOT. Imorgon har jag glömt det igen.
I övrigt absolut intet roligt att förtälja. Dagarna på jobbet är helt galna. Stresspåslag de lux och jag har börjat strukturera upp mina dagar i 15-minutersintervaller bara för att ha koll på allt. Allt schemaläggs och bockas av. Vad gör man inte för att behålla åtminstone delar av förståndet? Jag suckar så väggarna bågnar på jobbet, mina kollegor skrattar och undrar vad jag håller på med. Själv märker jag inte ens av det, jag gör det inte medvetet. Kanske ett sätt att hantera stressen. Mitt sätt. Vad vet jag? Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Imorgon är en ny dag. Inte vilken dag som helst. Onsdag betyder lunch med fantastiska kollegor, både nuvarande och före detta! Onsdag betyder också halvtid och att det snart är helg igen. Förvisso måste jag jobba i helgen. Men ändå. Helg. Älskart.
Nu däremot ska jag sova. Ännu en sak jag älskar.
