Milo har börjat med vilda protester vid lämningarna på dagis. Mammahjärtat går i tusen bitar när man får bända bort hans små armar som han låser fast runt halsen. Han hänger som en liten koalabjörn på mig och vägrar släppa taget. Tårarna sprutar och han gallskriker. Han har ALDRIG gjort så här. Inte vid inskolning, aldrig när vi lämnat och inte ens första dagen nu efter semestern men de senaste tre dagarna har varit katastroflämningar. Han vill bara ”vara hemma, inte åta dagis”. Idag började han redan hemma i soffan, fortsatte i bilen och sen eskalerade det galet när vi kom fram till dörren…
Det är ju inte mycket att göra, bara försöka bända bort de där små armarna och sen fly fältet. Ingen mår bättre av att jag är kvar en stund, förr eller senare måste jag ju ändå gå. Svårt att få igenom på jobbet att glida in vid lunch varje dag…. jag hoppas att det ger sig när jag väl försvunnit ur synhåll men tydligen hade han knorrat fram till lunch häromdagen! 🙁
Nåja, bara att bita ihop och försöka göra det bästa av dagen trots katastrofstart! Det är ju ändå fredag och det är ju alltid något!
♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥ ♥♥♥
