Milo sov som en liten gris hela natten utan att hosta en enda gång! Härligt. Så idag lämnades lillgrodan på dagis förskolan och hans föräldrar checkade in på jobbet helt enligt plan.
Morgonen fortlöpte enkelt och smidigt! Inga utbrott, bara en glad minimänniska. Alltså, att ha en treåring är verkligen en upplevelse! Jag har liksom förträngt storbarnens trotsålder? Hade de ens någon? Oklart, de har trotsat hela sin uppväxt 🙂 så just treårs-trotsen försvann kanske i helheten? Nåja, Milo är i alla fall extremt bestämd och får små raseriutbrott när han inte får som han vill. Igår tex så skulle han ha Zingo till maten. Det fick han inte. Så klart. Då gallskriker han tills vi lyfter in honom på rummet. Sen sitter han där och skriker ett tag till för att sen, helt plötsligt, gilla läget! Då kommer han skuttande, sätter sig vid bordet och dricker sin mjölk. Det är eviga prövningar och en hel del testande av gränser. Jag är ju så upp över öronen förälskad i denna lilla människa att jag gärna skulle låta honom bada i Zingo MEN jag vet ju att det inte går så det är bara att bita ihop och hålla ut. Härda ut och hoppas att utbrotten ger med sig!
Älskade unge!
Nu onsdag med utelunch med bästa ex-kollegorna!
