Herregud vilken skitdag. Allt har gått emot mig idag, en sån där dag när man överväger att gå hem utan att ens säga till, bädda ner sig i sängen och stanna där tills någon från jobbet kommer hem till en, sparkar in dörren och släpar en tillbaka till jobbet. En SKITdag helt enkelt.
Framåt kvällen hade pulsen äntligen gått ner till det normala och klumpen i magen börjat lösas upp. Andy och jag bestämde oss för att åka in till stan och käka och softa lite nu när vi var barnlediga. Vi hinner precis sätta oss ner när Milos farmor hör av sig och berättar att Milo blivit dålig (igen), hostat och fått svårt med andningen. De är nu på akuten, han har fått inhalera och de blir tydligen kvar över natten för observation. Lutar åt förkylningsastma. Alltså jag dööööööööör. Min förnuft säger med sträng röst: ”Lugna ner dig, han är på sjukhus och får bästa tänkbara hjälp. Han är där med sin farmor som han är 150 % trygg med och som han älskar. Det är lugnt!” Mitt hjärta däremot håller på att brista och skriker ”Kasta dig i bilen och ÅK nu! Lifta, kör, kapa ett tåg, chartra ett flyg. Åk NU!” Men det är bara att bita ihop och låta förnuftet tala. Han har det bra. Han får medicin. Det löser sig.
Den här dagen kan dra åt helvete. Imorgon är det fredag. Jag beställer härmed en fantastisk fredag. Jag beställer den bästa fredagen i mitt liv. Tack på förhand.
Han ser ju så liten och eländig ut… 🙁
